Kortprosa
- Detaljer
- Kategori: Kortprosa
- Publicerad måndag, 15 mars 2010 09:00
- Skriven av Inga-Britt Gustafsson
- Träffar: 454
Livets påse i Minnenas skafferi
Var ska jag börja? Så du kan få en inblick i mitt liv, menar jag. Hm, vet inte riktigt, så det får bli någonstans mitt i, tror jag. Jag blundar, öppnar Livets påse i Minnenas skafferi – som inte är tom på långa vägar – stoppar ner handen och drar upp... en skrikande och vilt fäktande argbigga... hehehe... jahaja, då börjar jag väl då.
Vi jobbade tillsammans för en herrans massa år sen, och jag minns hur vi träffades. Jag sökte kvällsjobb på den där stora banken som dataregistrerare, och fick det. Minns än idag den stora glädjen som rusade genom kroppen. Kan inte annat än le åt tanken. De som säger att det var bättre förr, vet inte mycket om registrering i alla fall. Innan jag kom till den stora banken hade jag jobbat med samma sak på ett enskilt företag - på ackord! Och fått arbetsskada, men behöver familjen att man är två som jobbar så är det bara att spotta i nävarna och sätta igång!
Mitt första möte med dig var en rödhårig kvinna med glasögonen på halva näsroten och ett underfundigt leende på läpparna. Du sträckte fram handen och presenterade dig och sen kastade du med huvudet på ditt karaktäristiska sätt så håret for bakåt och inte hängde i ansiktet på dig. Du var tillsammans med en kille, i samma arbetsgrupp, som var mycket yngre än dig. Du var alltid så svartsjuk på hans samtal med andra killar, han var nämligen bisexuell. Du drog dig aldrig för att ställa till med offentliga scener. Du grät, skrek och rasade. Jag har aldrig upplevt dess like, varken förr eller senare. Du hade ett kolossalt varmt sätt och du kunde aldrig dölja vad du kände för det syntes lång väg på ditt kroppsspråk, för att inte tala om det verbala! Du blev som galen och sprutade ilska och etter runt omkring dig. Efter sådana anfall av raseri mådde du alltid dåligt och grät floder. Ändå var du en fascinerande bekantskap och så länge som allt flöt som du ville så var allt bara bra. Likväl upptäckte jag med tiden att du var opålitlig. Jag kom ett par minuter sent en gång från en fika på kvällen och du anmälde detta till gruppchefen. Jag blev oerhört sårad. Du ville inte ens konfronteras om detta utan satte näsan i vädret och sa att du minsann hade rätt. Där tog vår vänskap slut.
Jag stoppar ner handen i påsen igen, greppar ett nytt tag och får upp... men så kul! DU! Här var det frågan om ett mycket annorlunda och speciellt möte. Jag sökte jobb och kom till en kombinerad visning och intervju av att sitta i växeln på ett större företag. Ni satt i källaren när jag kom och min första reaktion var... "Nej! Här vill jag inte jobba!" Våra ögon möttes för en sekund och det kändes väldigt speciellt, som om vi känt varandra hela livet fast vi aldrig hade setts förut. Det lustiga är att du efteråt har sagt att du upplevde det likadant. Jag tackade nej till jobberbjudandet och kom på en annan intervju ett par veckor senare, på ett dotterbolag till företaget jag tackade nej till. Den första personen jag blir presenterad för på den kundservicegruppen var... DU! Du hade jobbat där sen ett par dagar efter vårt möte på växelgruppen. Du hade aldrig trivts bland de tjejerna. Vi pratade som aldrig förr och skrattade. Chefen frågade om vi var gamla kamrater men vi sa att vi inte kände varandra utan bara setts en gång ett par sekunder. Då fick jag jobbet direkt! Genom alla dessa år som vi känt varandra kommer vi alltid att finnas för varandra närhelst något sker, glatt som sorgligt. Vi ringer alltid varandra nuförtiden och berättar vad som händer och sker. Du är min bästa och pålitligaste väninna.
Ett nytt tag ner i påsen... vad får jag tag i denna gång, tro?... Jo, det är en lång, ståtlig man med ett varmt, lite snett leende. Vi lärde känna varandra så sent som förra året. Jobbar i samma företag men på olika orter. Vi hamnade hos samma kund i ett projekt, som konsulter, i en annan stad. Jag bodde på hotell under veckorna och åkte tåg 35 mil hem till helgerna. Du tog bilen och körde en timmes bilväg hem till ditt. Vi hade väldigt roligt tillsammans och en kväll stannade du flera timmar i baren på mitt hotell och vi beställde små delikatessrätter, drack vin och skrattade och pratade hela tiden. Det var något speciellt med dig. En del människor lämnar avtryck, du är en av dem. Vi hade många allvarliga samtal och då fick du ett drag av stål i ögonen, vid glada samtal kom dina skrattrynkor fram vid ögonen och ditt lite sneda leende som är ett charmigt drag hos dig. Du är närmare två meterlång och smal, lätt v-formad, och rör dig på ett smidigt sätt. Jag kände mig trygg bredvid dig. Vi delade intresse i handboll som jag spelat och du var tränare inom. Många roliga historier blev det den kvällen.
Kommentarer
RSS-flöde för kommentarer på denna post