Kåserier

Detaljer

Kategori: Kåserier

Publicerad fredag, 06 februari 2009 09:25

Skriven av Gunnel M Öquist

Träffar: 866

Livet som hundvalp

Hej jag heter Jappe och är en riktig hundvalp. Jag lever ett rikt (igt) hundliv med min rara snälla (i alla fall för det mesta) flock. Men allt har inte varit lätt ska jag säga och kantstött har jag blivit nu och då inte minst när jag blivit utskrattad.

Det var så här att jag hade NYSS kommit till det här huset där de hade såna trevliga flaxande saker som lät, (höns säger tvåbenstiken) och jag tyckte mycket om att vara ute och var väldigt lydig då utom om de där var ute för då måste jag ju jaga dem så att de kacklade och sprang iväg med flax och skrik.

Jag kan förresten apropå det berätta att en dag när jag hade sådär roligt stannade den där kackerlackan som jag jagade tvärt och jag snubblade över henne och föll. Kan ni tänka er hur det såg ut? Jag reste mej och den där flaxerian reste sej och jag tänkte att NU är det roliga slut. Men som tur var kom hon sej och satte fart igen. Gud så roligt det var, fast ett fel var det. Det fanns ett hål i nätet, det som går runt hennes och hennes gelikars hus, och genom det kom hon in men inte jag.

Men då var jag faktiskt rätt nöjd med mitt förnöjsamma arbete.

För att återgå till det så är jag inte nu längre lydig alltså till överdrift för man KAN inte lyda jämt heller. Men en gång hände något nesligt.

Det luktade så gott ifrån det där stora flaket där hela flocken satt sej att vad jag förstår stoppa in något JAG inte skulle få i sina små hål till käftar. Inte ens jag som var så liten hade så odugligt liten käft. Att stoppa något i en sån, jag skulle inte kunna!

Jag hade TÄNKT mej att jag skulle ha en trevlig stund och ligga under flaket med god lukt och sniffa i väntan på att något skulle liksom ramla ner för att de missade sina små hål där de stoppade in det som luktade så gott. Men det blev inte som jag tänkt mej.

Har ni hört talas om agility nån gång? Det hade jag inte då men det säger flocken betyder saker som en hund måste ta sej igenom hoppa eller gå över medan tvåbeningarna fuskar och går bredvid. Nu fick jag oförhappandes pröva på agility för mitt under flaket där de satt och stoppade i sej allt de kunde av det som luktade så gott – för inte ska ni tro att de ville äta med mej på golvet - nej då - där satt det något som såg ut som att det måste man om man är valp ta sej över…

Sagt och gjort, jag tog ett skutt … och FASTNADE, kan ni tänka er. En hanhunds hela stolthet blev som en stoppklots och där satt jag fast hängande som en trasa. Jag kunde inte backa för mina fina baktassar nådde inte inomhusmarken och jag kunde inte ta mej över för min handhundsstolthet satt i vägen.

Hela flocken började låta som de där kacklande sakerna som flaxar ute om man jagar dom för att dom flyger så dåligt. Flockens kacklande lät bara så mycket mycket värre. De skrek som den värsta... ja ni vet dom där som har styret över de kackerlackorna som den hårlösa människotiken i flocken kallar för höns. Hon som byter päls så ofta och fort ni vet.!?(jag begriper inte hur hon bär sej åt för att ibland ha så olika pälsfärg men man vänjer sej också vid såna konstigheter) DOM kan ju verkligen SKRIKA!

I alla fall när de slutat kackla och skrika som den värsta … ja hemlösa hungriga hundflock DÅ äntligen tog den tvåbenta tiken min lilla hundkropp från eländet, hon fick lyfta mej därifrån.
Jag minns inte om jag fick något av det som luktade så gott den dagen men en sak minns jag och det är hur min stolthet blev skändad och förlöjligad så jag gjorde aldrig om äventyret. Roligare kan man ju ha… som att jaga höns.

Fast nuförtiden är jag mera kräsen, jag skulle inte säga nej till en vacker fyrbent tik, för det är vad det luktar sen ett tag på min promenadrunda. Så när alfa-tvåbeningen vill gå då lägger jag mej helt sonika ner och vägrar gå. Man är väl inte mer än hundvalp och något extra måste man ju unna sej här i världen. I synnerhet som det gynnar mej själv och retar alfa-tvåbeningen i huset!!! Men mina fina tre kattor de begriper ingenting inte ens att jag tycker bättre om lukten som får mej att hacka tänder och skaka som i frossa i hela min hanhundkropp just nu än att jaga dem under vår promenad. De är väl bara kattor medan JAG är HUND och det finns ju bättre användning för en hanhunds stolthet än att fastna med den under ett flak där tvåbeningarna har sina matskålar! Det känner jag ju på lukten!

Hälsar Jappe.