Kortprosa

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad måndag, 15 juni 2009 11:15

Skriven av Annmarie Forsell Nilsson

Träffar: 1205

Lejoninnan

Lejoninnan lämnade flocken och drog sig mot gömstället. Hon hade sett ett träd omringat av högt gräs en bra bit från flocken. Flåset hördes på savannen när hon förde sin tunga kropp framåt.

När solen hade gått ner bakom träden, låg fyra nya lejon i gräset. Två hanar och två honor. Lejonmamman diade och smekte sina ungar. Hennes uppgift var att skydda ungarna från andra rovdjur. Ungarna tryckte sig mot den stora honan. Lejoninnan la tassen hårt om dem.

Dagarna gick och hungern gjorde henne matt. Hon tittade länge ut över savannen efter ett lämpligt byte. När en zebra kom tillräckligt nära smög hon sig inpå. Fast. Strax därpå var hon tillbaka hos ungarna igen med bytet. Hon fortsatte vaka över lejonbarnen. Ungarna kände värmen och blev stilla. Boet var mjukt runt dem.

Den stora flocken av lejon nedanför boet gick lugnt omkring på savannen. Den rörde sig fram och tillbaka mellan träden, gräset och vattenhålet. Tre stora hannar var ledare för flocken. De hade kraft och styrka att hålla samman flocken.

Åtta veckor hade gått sedan lejonungarna föddes. Flocken väntade på att lejoninnan skulle komma nerför slänten med sina ungar. De andra honorna med ungar hade redan anslutit sig till gruppen. Deras lejonungar busade med varandra och följde de vuxna lejonen för att lära sig jaga.

Efter sex månader gav lejoninnan fortfarande di till sina lejonungar. Hon la tassen om ungarna, tryckte dem intill sig. De kände sig skyddade och trygga. Ungarna tittade lite då och då ner mot savannen och undrade varför flocken rörde sig bortåt. Försvann. Savannen nedanför trädet var ett böljande fält. Några dagar senare var lejonen tillbaka. Vad hade de gjort under tiden? De ville vara med. Lejoninnan la återigen tassen över dem och instinkten suddades ut hos lejonungarna.

När tre år gått började de tre ledarna i flocken känna ett hot från lejoninnans två unghanar som alltid höll till i utkanten av boet. De var nu könsmogna. Ett vrål hördes över hela savannen. Tre stora lejonhanar rusade med en fart som fick gräset att svaja upp mot boet. Småhanarna backade bakåt. Vände på huvudet och ville krypa in till lejoninnan. Då smällde det största lejonet till unghanarna så de ramlade baklänges. Unghanarna reste på sig. Tog några steg bakom trädet. Tvekade och flydde in i skogen.

Unghanarna började sin vandring, för att hitta sin egen flock. Benen svajade under dem. De hade inte lärt sig jaga och var inte smidiga nog för att fälla bytet. Såren blev större och större på kroppen av försöken. Motståndet var hårt. Kom de förbi ett djur som redan var fällt och övergivet sjönk de trötta ner bredvid. Äntligen en måltid.

En stor elefant betade i gräset framför unghanarna. De var torra i strupen och skinnet hängde löst efter sidorna på dem. En attack. Elefanten trumpetade ljudligt och fick tag på den ena hannen med snabeln och slängde honom mot ett träd. Skadad och utan glöd låg han alldeles stilla.

Vid boet började lejoninnans unghonor gå längre och längre bort. Lejoninnan gav upp ett vrål som spred sig över hela savannen för att locka dem tillbaka. De lyssnade. Det drog i benen. Instinkten vaknade till liv. De vände på huvudet, tog några steg ner mot flocken. Då kom några honor emot dem. Gjorde en cirkel runt dem och förde dem till flocken. Nere på savannen samlades honorna för en jakt. Lejoninnans vuxna ungar gick mitt bland lejonen.

Jakten på en stor giraff hade börjat. Solen hade stigit upp i horisonten. Ljuden av tunga fötter spred sig i gräset. Den torra myllan virvlade runt lejonen. Giraffen fälldes. Ett lejon hängde i halsen och några i bakbenen. Lejoninnans unghonor lyckades inte komma fram. Någon större jakt hade de inte varit på tidigare. Nu kände de hoppet komma in i deras väsen. Det här var något de kunde lära sig. Stannade de kvar i gruppen så fällde de själva sin mat tillsammans med de andra honorna. De lade sig en bit ifrån bytet och väntade på sin tur att få äta.

Tiden gick och den andra unghanen fortsatte sin jakt efter byte. Ensam och utan erfarenheter tog han sig fram. En dag lyckades han fälla en gasell. Han lade sig bekvämt ner och fick ett fint mål. Efter ytterligare ett år hade han blivit kung på savannen.

Solen höll på att gå ner. Unghanen närmade sig en stor flock. Hannarna där var gamla och ostadiga. Ett långt utdraget vrål vibrerade i luften och sedan gick unglejonet till attack. Han kom fram genom träden. Framaxlarna rörde sig smidigt fram och tillbaka och blänkte gula i solen. Den stora mörka manen hängde långt ner på buken. Han tog ett språng fram och fällde den största hannen i flocken, som inte hade kraft att kämpa emot. Han tillhörde nu en egen flock.

Livet fortsatte på savannen. Tre lejonungar hade hittat sin plats.