Kortprosa

Jordgubbshäxan

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad onsdag, 19 september 2007 10:00

Skriven av Inger IMSE Segerstedt

Träffar: 1481

Jordgubbshäxan

Liten och späd gick hon till den gamla gumman. Hon var bara elva år men hade redan sitt första sommarjobb. Att sova hos Jordgubbshäxan ett par nätter i veckan. Dessutom skulle hon plocka in jordgubbarna från hennes land.  För det fick hon fem kronor per natt och givetvis fick hon äta så mycket jordgubbar hon ville.

Jordgubbshäxan var egentligen en helt vanlig gumma, som blivit sjuk och ängslig på gamla dar. Hon hade löst sina problem på sitt eget sätt. Genom att anlita små flickor att sova hos henne.

Min storasyster var en av dessa flickor. Hon hade modet trots att hon var i yngsta laget. Det var mörkt och omodernt i gummans hus. Riktigt kusligt var det. Man skulle inte vara mörkrädd om man skulle sova hos Jordgubbshäxan.

En afton fick jag följa med min syster och plocka dessa åtråvärda bär. Gumman bjöd på jordgubbar och mjölk innan jag gick hem och lämnade kvar min syster.  Jag tyckte att det var så kusligt inne hos gumman och var gråtfärdig när jag kom hem.  I en enda lång mening sa jag till mamma:

– SnällamammavisstintemåsteGunsovamerhosJordgubbshäxan?

– Men kära lilla barn, inte är väl det så hemskt? Tant Hulda är ju jättesnäll och givetvis får Gun sluta sova hos henne så fort hon säger det. Och du ska inte kalla tant Hulda för Jordgubbshäxan. Det är inte snällt.

Nog visste jag att det inte fanns häxor på riktigt. Jag var ju i alla fall nio år och inget småbarn. Men tant Hulda såg verkligen ut som en häxa. Hennes ansikte var gulbrunt och det skrynkligaste man kunde tänka sig. Hennes svarta ögon var inne i skallen och hon hade lurviga ögonbryn. Dess utom stödde hon sig på en käpp när hon gick. Minns inte hur hennes näsa såg ut men den var säkert krokig. Att det var så mörkt i hennes lilla stuga gjorde ju inte saken bättre. Det man inte såg säkert det fantiserade man ju. Så gör man faktiskt när man är nio år.

En annan konstig sak hos tant Hulda var att det luktade. Ja, det luktade helt annars än hemma hos oss. Gun berättade att det enda hemska hos tant Hulda var att man skulle tömma pottan och att det luktade jätteäckligt. Stackars min syster. Nä, jag var då glad att jag slapp sova hos Jordgubbshäxan trots att jag älskade att äta hennes jordgubbar. Förresten var jag för liten för sommarjobb.

Sommaren gick och det var kanske tant Huldas sista sommar. När vintern kom var hennes stuga mörk och kall. Det såg man på rimfrosten som täckte hennes fönster. Man passerade tant Huldas lilla stuga när man gick till Järnhandlarn eller kanske till Skoaffärn. Hennes hus låg alldeles vid kyrkan. Undrar vad det blev av henne, min barndoms Jordgubbshäxa?