Kortprosa

Jägaren

Linda Svedberg

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad tisdag, 09 augusti 2011 10:00

Skriven av Linda Svedberg

Träffar: 247

När Lars-Olov var 12 år gammal fick han för första gången i sitt liv följa med morbror John på ripjakt. Äntligen! Som han längtat efter den här dagen.

Pojken var iklädd en snödräkt som var en aning för stor, men det gjorde inget tyckte Lars-Olov, för han var stor nu. Äntligen en stor pojke. Över axeln bar han en hagelbössa som han fått låna av kusin Bengt. Lars-Olov hade fått lova att vara försiktig med geväret, och sikta noga innan han skulle skjuta.

Andedräkten stod som en ånga runt de båda jägarna där de skred fram i det kalla vinterlandskapet. Snön nådde upp över knäna på pojken, som redan efter fem kilometer egentligen var helt slut, men är man stor så biter man ihop. Gnälla kan små barn göra. Granarna såg ut att ha det skönt där de stod, fulla av barr och rimfrost. Men björkarna såg lite stela ut tyckte Lars-Olov. Undrar hur de kan överleva vintern?

– Hörru pojk, sluta dagdrömma! Nu får du vara beredd för här brukar det finnas fågel, gruffade morbror John.

Lars-Olov, som nu blev alldeles knäsvag av spänning, höjde med darriga armar geväret för att vara beredd. Han kände sig redo för att skjuta sin första fågel. I ett glädjefnatt tog han i förskott ut ett segertjut, varpå morbror John vände sig om och fann sig stirra rätt in i pipan på pojkens skarpladdade hagelgevär.

– Men vad i helve…! Så där kan du inte ha geväret, du måste vika isär det!

– Oj, förlåt, sa en moloken Lars-Olov, som inte alls kände sig lika stor längre.

Pojken vek isär geväret. Och han gjorde det en aning hastigt. Så hastigt att de båda patronerna flög ur och landade rätt ner i den kalla snön. Morbror John mumlade något ohörbart. Lars-Olov stack ner handen i snön och fumlade efter patronerna. I samma veva flög flera ripor upp ur snön på lagom skjuthåll.

– Ja men skjuuut då!! ropar mannen.

Pojken, som nu blev ganska stressad, glömde bort att komma ihåg att sikta, och drog iväg två skott snett upp i luften. Rätt förbi huvudet på morbror John och vidare upp i vädret …

Och så var den jägarkarriären slut.

© Linda Svedberg