Jag vill ut

Jag vill bort

jag vill springa

vill snabbt hoppa i mina löparskor

och springa från vargen

som flåsar mig i nacken

och gör min syn alldeles suddig och flackande

Vill stanna upp

vill se världen med ny skärpa

vill se blommans pistiller och blad

med förstoringsglas

vill komma ur tunnelseendet

och byta glas i glasögonen

Vill se vargen långt, långt borta

som en liten prick

uppe på berget

Vill komma bort från detta djur, denna ulv

som nyss utplånade all min kraft

likt ett ljus som blåses ut i natten

Jag vill spränga

vill spränga tystnaden

kan inte låta bli

vill skrika

vill skrika åt ulven som jagar mig

med stark hög röst

även änglarna i skyn

må höra mitt nödrop

och komma med hjälp

Jag vill gråta

vill gråta ut stora floder av tårar

som får forsa ner längs mina kinder

likt bergssluttningens väldiga vattenfall

vill gråta så tills den dag

jag har sprungit ifrån

det som jagar mig

vargen

© Matilda Wallenberg

| Fler...

Kommentarer (4)

RSS för kommentarer

...
skriven av Alicja Lappalainen , april 28, 2010

Jag associerar den här dikten till Ernest Billgrens bilder. Dikten har dynamiken som ett estetiskt värde.

...
skriven av Ann Bolinder , april 28, 2010

En känsla som det är lätt att identifiera sig med. Välskrivet! Man får lust att läsa om den flera gånger.

...
skriven av Anette Rosenberg , april 28, 2010

Matilda, du har fångat in känslan av att vilja fly undan allt ont och all längtan efter frigörelsen på ett bra sätt.

Tack!
skriven av Matilda Wallenberg , april 28, 2010

Tack för fina kommentarer! Det var en befriande dikt att skriva Det var ett litet tag sen nu jag skrev den men det var lite som terapi att skriva den. Kände mig starkare efteråt Ibland är det bra att skriva av sig!

Namn

E-mail

Hemsida

Titel

Kommentar

Minska | Öka

Prenumerera via epost (Endast registrerade besökare)

Lägg till kommentar