Kortprosa

Jag tror på styrkan...

Anna Nilsson

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad fredag, 16 december 2011 00:00

Skriven av Anna Nilsson

Träffar: 406

Jag tror på kärleken i små ögonblick. Jag tror på lyckan i stora föreställningar. Jag tror på mirakel och magi. Jag tror att alla känslor som finns kan få plats i samma minut och jag tror på att gå vidare om än det smärtar. För det finns ju en hel del att fortfarande se, sade hon och ljusen från alla tusen juleljus speglade sig i hennes ögon.

Jag tror på att det faktiskt kan bubbla i bröstet när alla känslor ramlar omkring inuti utanpå samtidigt. Jag tror på att le tills huden nästan spricker. För det finns ju faktiskt en hel del att fortfarande le åt trots att det ibland gör ont när vi går. Hur har vi annars orkat hittills? Hon är en del av mig och jag hittade henne där en tisdag en onsdag och jag önskar att jag hittat henne för flera år sedan. 

Jag tror på förståelse. Jag tror på vänskapsband och tillhörighet. Jag tror att genom svårigheter kan man se ljuset om man bara tillåter sig men jag vet att det är lång tid kvar att lära. Vi har klarat mer än många tror är möjligt. 

Jag tror på styrka. I små saker. I små ögonblick och i stora sammanhang. Jag tror på att jag äger styrka. Att fortsätta utan de nära. De som fanns förut men inte längre. De som andades förut. Men inte nu. Att sakna sin familj. Men vi har varandra kvar. Du och jag. Vi äger styrkan att gå vidare. Har du märkt det? 

Och när tusen miljoner juleljus lyser upp Göteborg är det åter igen blandade känslor som bubblar i mitt bröst kärlek lycka längtan saknad för jag önskar verkligen att de fanns här. Att mamma hade fått slå in paket en gång till att pappa hade fått öppna hennes paket en gång till att vi hade varit samlade en gång till. Men jag tror igen. Jag tror på glädjen i små ögonblick jag tror på styrkan i alla händelser. För vi har ju varandra. Du och jag. Vi klarar det, sade hon och gjorde tummen upp. 

Jag älskar dig, syster. God Jul.

© Anna Nilsson