Dikter

Jag tänker mycket tillbaka på hur barn formas

formasJag tänker mycket tillbaka på

hur barn formas av allting runtomkring

hur det är möjligt att göra det som hänt

till en kraft istället för en tyngd

ett steg framåt istället för att ge upp

och på hur det som brast och som gick sönder

blir en skaparplats att vända på

och ta upp livet som det var

och som det blev i händerna

och göra nånting nytt och nånting helt

utav det

 

Glömskan läker inte inte heller flykten

inte orden som så gärna bleker minnets platser

inte det som vill ta upp min tanke för att ge den

tid att tänka annat

inte det som kör på porten det som var

Ingenting kan läka av sej självt

man får ta sej själv i handen

se sej själv i ögonen och göra åt det

ingen tar mitt ansvar

ingen tar mina steg utom jag

 

Så är allt jag är en vandring

framåt genom tillbaka till bakomlivet gjort i nuet

tillbaka genom nuet emot min framtid

det finns ingen genväg

det finns bara väg

vägen!

 

© Gunnel M Öquist

Kommentarer   

 
#3 Annmarie Forsell Nilsson 2011-08-23 18:16
Fint Gunnel. När vi kommer till slutet på vägen, hittar vi en grön oas. Den oasen är till för alla i livet.
Tänkvärd dikt.
Annmarie
Citera
 
 
#2 Maj Mohrin 2011-08-23 07:47
Jag läser din dikt flera gånger med eftertanke. Smakar på orden, de säger så mycket. De beskriver hur det går att vända en svår barndom till något bra. Speciellt "ingen tar mitt ansvar, ingen tar mina steg utom jag" säger mig så mycket. Tack!
Citera
 
 
#1 Anette Rosenberg 2011-08-22 22:36
Gunnel, bra skrivet, där orden och formuleringarna leder till eftertanke.
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information