Dikter

Jag står vid kanten

jag står vid kanten
alldeles vid kanten
jag vet inte riktigt
vart jag är på väg
men jag är på väg


varje dag finns det inom mej
en glöd som sveder och bränner ut
en plats där det jag är blir mer och mer
synlig och jag


jag kan inte så mycket
har inte så bra koll på
saker och ting, känner mej liten
i det stora livet – stort utanför
och lika stort och rymligt inuti


vem vet vilka hemligheter
en människa bär på inom sej
i sina innanmarker –
inte ens hon själv


så har det ändå skapats något
något mycket stort
just den människan


© Gunnel M Öquist

Kommentarer   

 
#5 Bengt Hannu 2011-04-28 04:43
Var människa är unik på sitt sätt. Att vara "på väg"
och betrakta gamla saker på nytt sätt kan vara en del
av detta stora unikum, kallad livet.
Citera
 
 
#4 Anette Rosenberg 2011-04-27 23:05
Gunnel, texten väcker mycket känslor. Bra skrivet!
Citera
 
 
#3 Ann Bolinder 2011-04-27 16:15
Känner igen det du skrivit. Tycker om det!
Citera
 
 
#2 Annmarie Forsell Nilsson 2011-04-27 13:53
Gunnel, du har fångat det betydelsefulla. Bra. :-)
Annmarie
Citera
 
 
#1 Harriet Gullin 2011-04-27 13:31
Jag får många tankar om vad man tror händer i texten. Dessutom känner jag igen mig själv. Känslor som kreativa människor brottas med hela tiden :-)
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information