Dikter
- Detaljer
- Kategori: Dikter
- Publicerad fredag, 25 september 2009 08:30
- Skriven av Anette Rosenberg
- Träffar: 872
Jag skrubbar mitt hjärta
Det stundar vårstädning i kärnans instängda kammare
jag sorterar bort så mycket jag förmår
och väger nogsamt varje litet gram i vågskålenTrasan är urtvättad och utnött efter grubblandets lämningar
som löper likt urgröpta järnvägsspår i hjärnans innersta balk
jag skrapar bort alla fasttorkade minnesrester
från skyffels lackerade numera blankslitna yta
Jag skrubbar mitt hjärta med rotborste och såpa
ställer mig på huvudet
skakar ur mig de sista skorptorra smulorna
som torkat ihop
framför hjärtlöshetens sönderskavda tröskel
Jag hoppar jämfota i min förtvivlan
ingenting
ingenting får lämnas kvar
som gamla matrester inom mig
en grogrund till mögel
som kan äta upp mig inifrån
Jag tar mitt sorgband från kavajslaget
och knyter
hårt
hårt om den svarta plastade säcken
ingenting
ingenting får läcka ut
De tunga vinterkängorna
gömmer jag undan längst in i skrubben
resten av den svarta rullen
planteras invid vårlökars seende
De första vårflugorna sömndruckna och slöa
lapar sol från uppvärmd husfasad
jag lever trots allt
© Anette Rosenberg
Kommentarer
Fastnade för denna mening: "jag skrapar bort alla fasttorkade minnesrester"
Tack för en fin dikt!
Men det här är mera "klartext" som jag förstår och tycker att budskapet är tänkvärt! Tack Anette!// Lennart
en ordentlig rengöring
vore inte dumt , en kul text
tack .
RSS-flöde för kommentarer på denna post