Dikter

Jag hakar i mig själv

dike

ensamhetens djupa dike och slippriga kanter

hånar mig rätt upp i ansiktet

jag vadar fram i dyngsura skor

som suger fast i den gyttjestinna bädden

grenklykans grepp är bortom armslängd

slitna skosulor glider beslutsamt utan nåd

jag hakar i mig själv

och genom labyrintens gungfly

lotsar en såphal, knäckt brädstump ut

 

© Anette Rosenberg

Kommentarer   

 
#8 Anette Rosenberg 2010-11-22 14:00
Berit, ska det naturligtvis vara. Ber så mycket om ursäkt för det. Det går visst troll i våra namn nu.
Citera
 
 
#7 Anette Rosenberg 2010-11-22 01:16
Barit, tack för fin respons på min text. Jag blir jätteglad!
Namnförväxlingar är lätt hänt. Jag har själv gjort något liknande tidigare här på sidan. Ha det gott!
Citera
 
 
#6 Berit Bursell 2010-11-19 11:26
Sorry att jag tog fel på namn Anette!
Citera
 
 
#5 Berit Bursell 2010-11-19 11:24
Mycket bra beskrivning av Livet och dess
stundtals svåra situationer t.ex att känna sig ensam. Känslan av att tappa fotfästet. Jag ser ändå det att "haka fast i sig själv" som en positiv sak, att ha kvar sin egen livskärna och gå vidare. Tack för en fin känslig dikt.
Välkommen till Skrivarsidan!
Citera
 
 
#4 Anette Rosenberg 2010-11-19 00:16
Marja-Liisa, tack för din respons. Jag blir väldigt glad!
Citera
 
 
#3 Anette Rosenberg 2010-11-19 00:16
Alicja, tack för din fina kommentar! Jag uppskattar den!
Citera
 
 
#2 marja-liisa koski 2010-11-18 21:04
Alicja sade det så bra!
Kram! :-)
ML
Citera
 
 
#1 Alicja Lappalainen 2010-11-18 17:15
En läsvärd dikt som förmedlar känsla av möda och kamp.
hälsningar
Alicja :-)
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information