Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv. Det kan va så förfärligt, det kan va så bra.

Orden är Lars Winnerbäcks.

Visst kan det kännas så ibland.

Vissa dagar vill man bara inte gå upp på morgonen. Bara ligga kvar och somna om och hoppas på att drömmarna blir bättre än den verklighet som finns utanför sovrumsdörren. Verkligheten, som kanske just har förändrats för dej personligen. Någonting har hänt, som gör att din vardag känns alldeles för tung för att möta idag.

Nej jag vill inte, jag klarar inte av det här, tänker du och ser ingen annan utväg än att ligga kvar och fly in i sömnen. Dra täcket över huvudet och bara somna om.

Allt är förfärligt. Inte bara för dej. Utan även för hela världen som med krig, svält och naturkatastrofer finns där utanför. Ingenting att stiga upp till.

Jantelagen tar över i dina ostrukturerade tankar och du tycker att du inte kan någonting. Du duger inte. Ingen tycker om dej och du är den mest ensamma människan i hela världen.

För dom flesta av oss brukar de här nattsvarta stunderna blekna så småningom. Det kan ta längre eller kortare tid och vi kan få jobba med det på olika sätt. Allt återgår till den så kallade normala verkligheten och vi kan se tillbaka på det som har hänt och ta lärdom av det.

Det kan bli så här, att du en annan morgon vaknar av att det sprider sej en ljuvlig doft av kaffe från köket. Du hör hur någon gnolande tassar omkring därute. Hör lite försiktigt slammer av kaffekoppar och av brödrosten som tas fram. Du sträcker ut din hand och känner kattens mjuka päls och hör hennes spinnande, där hon ligger precis bredvid dej.

Du är vaken men sluter dina ögon. Sträcker på dej och ler.

Du vill inte gå upp ur sängen den här morgonen heller, men av helt andra orsaker än då, för längesedan. Du vill ta vara på den här stunden så länge som möjligt, för det känns så bra. Och du vet, att när du möter verkligheten idag, så är du stark och klarar av vilka svårigheter som helst. Du har fått lite distans till dina tankar om omvärlden och gör vad du kan i din värld, för att hjälpa. Livet känns så bra.

Jag hoppas Lars Winnerbäck får ordning på sitt liv genom att förstå, att det som är förfärligt, oftast följs av det som är bra och att det är så det är. Livet.

© Ulla Berglund

| Fler...

Kommentarer (1)

RSS för kommentarer

...
skriven av Ethel Hedström , januari 20, 2010

Fin text om hur livet är. Vi måste ha det ena för att uppskatta det andra, antar jag. När jag läser dina ord kommer jag osökt att tänka på titeln på en av Bob Hanssons böcker: "Här ligger jag och duger". Vilken otroligt bra titel!

Namn

E-mail

Hemsida

Titel

Kommentar

Minska | Öka

Prenumerera via epost (Endast registrerade besökare)

Lägg till kommentar