Logga in/ut

Blogginlägg

Dikter

Jag är lika orörlig som du

Anette Rosenberg
Detaljer
Kategori: Dikter
Publicerad tisdag, 27 september 2011 08:00
Skriven av Anette Rosenberg
Träffar: 182

Svärtan väcker mig med en klapp på axeln. Bjuder på en misslyckad frukost. Ängsliga larver gräver sig in i rummets väggar och lämnar gångar likt slånbärets kärva förtvivlan efter sig. Tomhetens karga sörja sipprar likt brända tårar av kåda. Droppvis täcker de min nakna hud.

Jag är lika orörlig som du.

Morgontimmen öppnar upp med en försynt gäspning. Solen trasslar fram trådarna och blinkar yrvaket mot dimman som lättad kan andas ut efter dagningens trolska dans. Huldrorna sveper sina daggvåta slöjor och avdunstar i sambatakt genom solröken. Morgonbrisen söker sin måltid. Glider lågmäld över markens silhuetter. Ockran färgar dagsländan innan hon tveksamt lyfter ansiktet i motljuset. Vinden kisar under lugg, plirar genom luftmotståndet och tårkanalerna svämmar över i den motsträviga blåsten.

Jag är lika orörlig som du. Själen torkar in och kröker sig som en nertrampad daggmask, formad i dödsögonblicket. Din akvarell hänger fortfarande kvar på väggen men jag kan inte längre känna dofterna ur motivet. Blommorna som dina livfulla penseldrag lyfte från sommarängen har bleknat. Klangen från humlor och bin du bar med dig in i rummet, tiger nu. Stilla.

Jag är lika orörlig som du.

Du driver med vinden. Vågorna ror ekan i den tilltagande brisen. Motvinden gräver djupa diken och brännmärker din frånvaro i klipphällen. Insekterna hör inte längre lockropen från rödklöver och timotej. Fjärilarna fryser sina vingslag i flykten ovanför blåklint och prästkragar.

Solfallet kvider. Hasar sig fram i nattsärk och tofflor. Mojnar mot himlens marmorerade duntäcke. Jag är lika orörlig som du. Kan inte förnimma dofterna eller njutsamt luta mig tillbaka i tystnaden.

Tystnad.

Ett dämpat skri bollas mellan stjärnmunnar och studsar genom universums snäva gränder. Den ordkarga leken ekar mellan stammarna på kalhyggets grådaskiga sluttning.

 

© Anette Rosenberg

Kommentarer   

 
#12 Anette Rosenberg 2011-09-30 16:36
Alicja, tack så mycket för din tolkning av min text! Kul!
Citera
 
 
#11 Alicja Lappalainen 2011-09-29 22:22
Jag tycker om din dikt och läser den som en humoristisk text där bildspråk leder tankar till en animerad film .Jaget i underlandet. :-)
Citera
 
 
#10 Anette Rosenberg 2011-09-28 18:52
Hjärtligt tack Yvonne Kristensson, Sonja och Maria. Jag blir tagen av era fina kommentarer.
Citera
 
 
#9 Maria Curtis 2011-09-28 17:17
Ett dämpat skri bollas mellan stjärnmunnar och studsar genom universums snäva gränder

Stark text, vacker i sin smärta och för mig en text om ensamheten i en tvåsamhet.Jag är berörd! :-)
Citera
 
 
#8 Sonja Westerblad 2011-09-27 21:50
Din text är oerhört stark. Du har ett eget språk och bilderna är så talande. Jag läser och läser om.
Citera
 
 
#7 Yvonne Kristensson 2011-09-27 21:07
Anette, jag kan bara säga att jag är ordlös, mållös inför din dikt. Kan inte beskriva vad den gör med mig, men den kännsi hela kroppen och rör vid allt under min hud. Fantastiskt!
Citera
 
 
#6 Anette Rosenberg 2011-09-27 19:20
Hjärtligt tack Hanna, Yvonne, Gunilla och Sara för era fantastiska kommentarer. De värmer och jag blir jätteglad!
Den konstruktiva kritiken tar jag till mig och funderar vidare på. En tankeställare som utvecklar mig i mitt skrivande!
Citera
 
 
#5 Sara Kvist Rosenberg 2011-09-27 15:53
En riktigt givande tung och gripande text. Den känns också riktigt genomarbetad. Du har funnit väldigt många fina formuleringar och meningar. Min favorit är "Tomhetens karga sörja sipprar likt brända tårar av kåda"
Citera
 
 
#4 Gunilla Glans 2011-09-27 12:20
En mycket vacker och sorgligt smärtsam prosadikt. Jag läser den om och om igen, ser och känner nya ting. Fantastiska bilder!'Huldror na sveper sina daggvåta sjöjor...' gillar jag särskilt, skapar mystik, skönhet. Vilka ord!
Det går att tolka in mycket i din dikt. Tack.
Citera
 
 
#3 Yvonne Andersson 2011-09-27 09:31
Glömde skriva att jag tycker om upprepningen. Det ökar spänningen - orörlig som i död? Eller orörlig som i den sorg och vrede som infinner sig, då man vill men inte kan fortsätta att leva tillsammans...
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information