Kortprosa

Jag är ingen klocka (eller att vara tidsoptimist)

optimistJag är ingen klocka. För om jag vore det skulle jag vara punktlig och alltid komma i tid. Men nu är jag ingen klocka utan en stor tidsoptimist. Inte för att jag vill, utan för att jag ibland tror att tiden står still. Jag stannar upp, ser en vacker blomma eller en fin fågel.

– Åh vad fågeln sjunger vackert, och vad fint blommans blad tecknar sig mot morgonljuset.

Jag hoppar till när jag hör visslan från fabriken som talar om att klockan är nio. skolklockan ringer, det är en bra bit kvar, hoppas att läraren också är tidsoptimist idag och inte har kommit i tid. Jag trampar på, känner hjärtat banka i bröstet, slänger cykeln i cykelstället och rusar upp för trapporna.

Puh, läraren har inte kommit, han är också försenad. En kamrat kommer emot mig.

– Är du inte klok?! Det är en hel kvart sen det ringde in.

– Ja, men läraren har inte kommit, så vad spelar det för roll. Jag är här nu!

 © Maj Mohrin

Kommentarer   

 
#2 Maj Mohrin 2011-03-16 23:10
Tack Anette för din kommentar. Det är svårt att vara punktlig när det händer så mycket på vägen.
Citera
 
 
#1 Anette Rosenberg 2011-03-16 21:06
Maj, intressant text att fundera över. Tidsoptimisten kontra punktligheten själv. Vad styr valet? Bra text!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information