Kortprosa

skuggaInför julen

– Nå vad har du tänkt att vi ska göra till jul?

– Förstår inte att du räknar in dig själv i mitt julfirande, sa han till den som alltid, ja nästan alltid hänger med honom.

– Det är klart att jag måste ha något inflytande för vi är alltid tillsammans även om jag drar mig tillbaka då och då.

– Inte blir det något särskilt firande här. Inga julklappar, för jag köper det jag behöver när jag behöver det. För övrigt än en gång, lägg dig inte i.

– Som din bäste vän, ja, kanske rent av ende vän så är jag mån om dig och vill ditt bästa. Kan du inte för en gång skull ställa till ett riktigt julkalas för oss två. Eller kanske vi kan bjuda in några stycken, kanske rent av fylla huset med gamla och unga.

– Nu är du mer än lovligt dum, vem tror du skulle vilja komma till mig.

– Å, det skulle säkert vara många, du vet inte hur mycket ensamhet jag ser här från mitt perspektiv. Så nu sätter vi igång och planerar. Bröd, många sorters sill, skinka, rödkål och brunkål, sylta. Vi måste naturligtvis ha lutfisk med senapssås. Senapssås måste det vara om det ska vara på riktigt, inga konstigheter och så avslutar vi det hela med risgrynsgröt och mandelgåva.

– Kan du inte vara tyst nu så jag kan få njuta av promenaden här i solskenet och framför allt låta mig vara ifred för dina befängda idéer.

– Har du sett hur lång jag är nu när decembersolen står så lågt. Ibland är jag kort och inte alltför sällan är jag uppe på väggarna och kliver. Det är jättemysigt att så här hänga med dig. Fast jag tycker inte om när det är gråväder.

– Skulle du kunna vara tyst nu, åtminstone en kvart.

– Ja fem minuter kanske, inte längre.

Han vandrar vidare och uppskattar tystnaden från sin evige följeslagare, går vidare runt Pildammen, via Margaretapaviljongen och talriken. Inte tänkte han lockas in ett juläventyr med gäster och stök. Nej, hans jul ska bli precis som den varit de senaste tio åren. En landgång med diverse julmat hämtad från den närliggande krogen, ett par sexor Skåne akvavit och en öl, gott men inte pråligt ska det vara.

– Nu måste det ha gått åtminstone tio minuter och för övrigt har jag under en av mina tidigare tjänstgörningar som drabant jobbat för en köksa på Spångens gästgiveri. En härligt frodig matrona som visste sitt värde. Det betyder att jag vet allt om julbord och kan hjälpa dig så nu vet du det.

– Har du? När skulle det i så fall ha varit?

– Å, det var långt före din tid. Som du kanske förstår så lever vi i evighet och går från den ene till den andre. Jag får då säga att du är en av de tristare som jag jobbat hos. Det är därför som jag tagit till orda i ett fåfängt försök att leda dig in på bättre vägar. Så släpp till nu så ska du se att du kan få det riktigt trevligt.

– Jag vill inte ha något julbord och jag vill ha det precis så här tråkigt och det ska bli skönt i kväll när det blir mörkt för då blir jag av med dig.

– Inte blir du av med mig, för det är bara så att när det blir mörkt så är det ingen av oss som syns.

© Jarl Jönsson

Kommentarer   

 
#2 Jarl Jönsson 2009-12-07 17:46
Jovisst är det skuggan som förföljer oss. tack för din kommentar Anne-Lie
Citera
 
 
#1 anne-lie pettersson 2009-12-06 22:11
:-)Lurig text som var lite trög till en början. Eftersom vi kastades direkt in i en konversation. Tills jag fick klart för mig att det var skuggan som var kompisen. Så sant, skuggor byter säkert objekt när det blir dags.
god jul på dig.
Hälsningar Anne-Lie
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information