Dikter

Imperium

livetEtt livstycke

förlorat i ett slag

vid floden som lämnats åt djuren

i djunglernas vackraste tempel

 

Vaknar till nattskärrans skri

och mistlurens obeveklighet

Glömmer att tala mitt språk

förledd av skiftningar

skrämd av skuggor

 

Tidvattenströmmar förde mig hit

lämnade mig vind för våg

Vände tillbaka men då

hade alla spår sköljts bort

Och jag var ingenstans

 

© Elise Edgren

Kommentarer   

 
#3 Gunilla Glans 2011-09-15 17:29
Stor diktkonst! Dina ord och bilder är vackra, starka, berörande och nästan magiska. Gissar att det handlar om uppbrott, tappa sina rötter, sen återvända men spåren är då borta, allt är förändrat, "Och jag var ingenstans"(så bra!). "Ett livstycke" gillar ordet.
Begåvat, skickligt.
Bilden hade jag gärna varit utan... eller någon annan?
Citera
 
 
#2 Sara Kvist Rosenberg 2011-09-14 21:21
En mycket vacker och välformulerad text, tack för läsningen :-)
Citera
 
 
#1 Anette Rosenberg 2011-09-13 18:53
Elise, din text känns flyktig och full av mystisk. Ditt bildspråk är vackert. Gillade de två sista raderna där du lämnade texten öppen för egna tolkningar. Vacker text!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information