Kortprosa

Ibland vill jag inte veta

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad torsdag, 31 januari 2008 10:28

Skriven av Ulla Berglund

Träffar: 1312

Ibland vill jag inte veta

Jag står och tittar upp mot den stjärnklara himlen en kall och klar vinterkväll. Jag känner stillhet och samhörighet med det jag ser.
 
Jag plockar ner det första mogna röda äpplet från äppelträdet i trädgården och njuter av den friska smaken.

Jag sitter i backen i bokskogen och så långt ögat kan se är marken vit, täckt av alla dessa vitsippor som kommer upp varje vår.
 
Inte vill jag i dessa stunder veta att det far omkring massor med av oss människor utslängt skräp i rymden med risk för kollisioner. Inte heller att syran i mitt goda äpple fräter på tändernas emalj eller att vitsipporna trivs bäst i sur jord med lågt Ph-värde.
 
Jag vill heller inte veta något om min nyfunne väns kaotiska bakgrund, utan bara få vara med den människa han är idag och odla vår framtida vänskap.
 
Det här får mej att tänka på en äldre man i min närhet som berättade följande sanna historia.
 
”Jag hade gått till varuhuset för att göra en del inköp till mej och min fru.

Dessvärre hade jag glömt inköpslistan hemma. Nu stod jag där och försökte komma ihåg vad det stod på den. Då kom jag på att jag hade min mobiltelefon med mej. Jag ringde min fru och när jag därinne i varuhusets tillslutna värld, bland alla syltburkar och mjölkförpackningar hörde hennes röst i telefonen kände jag mysteriets storhet.”
 
Nu går det ju att förklara det här helt logiskt och tekniskt, men mannen ville inte ha en sådan förklaring. Han ville vara kvar i sin känsla av mysterium.

Precis som jag den där stjärnklara vinterkvällen.
 
Men, jag vet! Utan kunskap har vi mindre möjligheter att förändra saker till det bättre.
 
Fast ändå. Ibland vill jag inte veta.