Dikter
- Detaljer
- Kategori: Dikter
- Publicerad måndag, 19 april 2010 11:00
- Skriven av Anders Pettersson
- Träffar: 590
I vinden
i vinden föds en vandrare
en ensam landsvägsman
med flyktiga bekanta
som kom och som försvann
och om han var på flykt
eller sökte sinnesro
kan ingen annan veta
blott undra eller tro
men vinden bet i pannan
med hård och isig tand
ett kallt och vresigt bett
ifrån ett bistert vinterland
nog vet jag att jag lever
för dig du gamla vind
som drar i mina kläder
och gör mig nästan blind
nog vet jag att jag tillhör
fast ingen vän jag har
när månen kastar skuggor
mellan moln som hastigt drar
vi färdas som kumpaner
längs vägarna ibland
vi råkas när det blåser
i bistra vindars land
© Anders Pettersson
Kommentarer
Trots vind....
RSS-flöde för kommentarer på denna post