Dikter

I tid och evighet

vannerDet var sommaren
som aldrig kunde dö
med glädje och skratt
i tid och evighet

Det var du och jag
med smeknamn
som vi fnittrade åt
i tid och evighet

Det blev höst
med mys och ljus
trodde lilla jag
i tid och evighet

Jag saknar dig
leendet och famnen
fnittret och glädjen
i tid och evighet

... varför...
... dog jag...
... för dig...

– för tid och evighet

 

© Inga-Britt Gustafsson

Kommentarer   

 
#2 Yvonne Andersson 2011-11-05 13:52
Din dikt rymmer mycket sorg och känslan av att ha blivit missled.
Citera
 
 
#1 Ethel Hedström 2011-10-31 17:04
Härlig känsla i poemet, med melankoliskt slut.
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information