Humor
HUNDRALAPPEN
- Detaljer
- Kategori: Humor
- Publicerad torsdag, 16 februari 2012 12:00
- Skriven av Lennart Björk
- Träffar: 639
DET HADE regnat och hundralappen låg våt och fastklibbad i det buskage som kantade trottoaren längs min promenad. Jag hade just steppat åt sidan för att undvika stänket från en ovarsam bilist när jag upptäckte sedeln. Eftersom pengar inte växer på träd eller buskar utgick jag ifrån att någon tappat den. Nu tillhör jag en generation som fortfarande tycker att 100 kr är mycket pengar. Men eftersom den händelse jag nu ska återge ligger många år tillbaka i tiden, var värdet på hundralappen avsevärt högre än idag, kanske runt tusen kronor. Jag kände för personen som tappat sedeln och tog beslutet att lämna in den till polisen utgående från följande resonemang. Om "hen" (!?) som tappat sedeln verkligen är i behov av pengarna, kommer "hen" att kolla hos polisen och därmed återfå förlusten. Då kommer "hen" att bli glad och jag har gott samvete. Av samma ömmande skäl ska hittelön inte begäras. Om däremot "hen" inte påtagligt besväras av sin förlust och inte i någon för polisen eller mig känd form efterfrågar den, kommer fyndet att tillfalla mig och jag blir med gott samvete glad. Efter detta i mitt tycke väl underbyggda beslut, lämnade jag in hundralappen på polisens avdelning för hittegods. Det var nu det roliga började. Det som sedan skulle sluta med att det gamla talesättet "Ärlighet varar längst" blev besannat.
TJÄNSTGÖRANDE POLIS var upptagen med ett par personer som ville hämta ut tillvarataget gods av något slag. Deras allmänna intryck tillsammans med deras svårigheter att beskriva "deras" försvunna, men enligt uppvisad annons, borttappade gods och omständigheterna kring förlusten, övertygade inte polismannen om deras ägarstatus - inte ens den annons de envist viftade med. Han tröttnade på deras svammel och mer eller mindre beordrade dem att vänta medan han tog sig an mitt ärende. Jag upplyste honom om att jag hittat en sedel som jag ville lämna in. Polismannen tog fram en blankett med Polismyndighetens emblem och sa att han behövde lite uppgifter beträffande fyndet, sedelns valör, var jag hittat den o.s.v. och gjorde sig beredd att fylla i blanketten. De båda väntande männen reagerade omedelbart, utväxlade blickar fyllda av samförstånd och drog sig närmare för att inta en föga diskret lyssnarposition. Jag kände starkt att mina svar ville jag själv skriva ner och bad honom att ge mig blanketten och pennan.
– Nej, här är det jag som skriver, svara bara på mina frågor så skriver jag, hördes då från andra sidan disken. Jag vidhöll min begäran och han verkade förvånad, på gränsen till villrådighet.
Kommentarer
Trevlig week-end och best rgds // Lennart
PS. Ser att du är ny på sajten - välkommen!
Trevlig week-end önskar jag dig! // Lennart
PS. Dina avslutande rader i ditt tack till Anette (Sitges) gör mig verkligen nyfiken - avvaktar med stort intresse.
En glad helg till dig,
Annmarie
Best rgds och kram tillbaka! // Lennart
Alltid lika underhållande att läsa dina härliga texter. Kom på mig själv med att sitta och småskratta för mig själv, hade gärna viljat se din min när du gick ut genom dörren;)) Tack för en härlig lässtund, och kram till dig!
RSS-flöde för kommentarer på denna post