100 ord

HÖSTSTORM

stormDet blåser lite grann i hjärtat, säger läkaren vänd mot dataskärmen.  

Arne vet det.

Bor du helt själv?

Arne låtsas inte höra. Han tar sina kläder och går iväg. I korridoren stannar han och sätter på sig tröjan.

Senare på kvällen ligger han åter i gräset under stegen. Molntäcket hänger drömtungt över skogen. Det klapprar mot tegelpannorna och sjunger i stuprännorna. Kvistar klöser och lossnar. Vettskrämda löv skakar i den rasande höstkvällen, visslar som från såriga munnar.

Djupt inne i skogen hörs ljudet av vindknäckta träd.

Arne famlar i mörkret efter filten. I kylan löser trådarna upp sig i begravningskostymen.  

© Jens Daniel Burman

Kommentarer   

 
#4 Kristin Rundkvist 2010-10-17 23:48
..."Vettskrämda löv skakar i den rasande höstkvällen, visslar som från såriga munnar"....hel underbart skrivet..älskar hela texten, som förmedlar det vilda och oåterkallerliga ..tycker jag...vacker, vacker kram Kristin
Citera
 
 
#3 Jens Daniel Burman 2010-10-16 18:29
Tack för Anette och Ann-Sofie för era kommentarer. Det värmde. Jag både älskar och hatar hösten. Och tycker att, näst efter vintern är hösten den bästa årstiden att skriva om.
Citera
 
 
#2 Ann-Sofie Lövqvist 2010-10-14 01:24
Levande och stämningsfylld beskrivning av en höststorm. Jag tycker om dubbelheten, att stormen både är inre och yttre, och det är effektfullt att texten börjar med att läkaren nämner ett blåsljud på hjärtat.
Citera
 
 
#1 Anette Rosenberg 2010-10-13 23:27
Jens Daniel, tycker om ditt rika bildspråk. Bra text!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information