En mycket fin kärleksdikt, tycker jag. Jag tolkar den som om kärleken efter en spriande vår med många nyanser, övergått sommarens jämngröna, och nu sprakar och samtidigt myser, i en stabilare relation. Självkart kunde jag välja att tolka den som om vindarena rumsterar om i det trygga hemmet, men det valde jag inte...