100 ord

Höstens vilda längtan

Hösten speglade sig i det klara vattnet och skrattade förtjust åt sin spegelbild. Vilken vacker klänning och så eldigt rött hår flickan i vattnet hade! Något rastlöst spelade i hennes nötbruna ögon och vildgässens klagande rop fick henne att slå ihop sina händer och utropa: ”Tyst ni vilda fåglar, ni sliter min själ i bitar”.

Snabbt vände hon sig om och försvann in i skogen. Hennes spegelbild dröjde sig kvar ett ögonblick, innan den upplöstes av vågorna. Resterna av den vackra klänningen hängde i en rönn, och på himlen sågs en ensam vildgås klagande söka efter de andra flyttfåglarnas spår.

©Yvonne Kristensson

Kommentarer   

 
#2 Ursula Åkesson 2010-11-25 11:05
Åh, vad den är bra! Så fantasifullt skriven. Gillar, gillar, gillar! :-)
Citera
 
 
#1 Anette Rosenberg 2010-10-21 00:36
Yvonne, som en förtrollad saga! Vacker skildring av hösten.
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information