Dikter

Horisontgatan

dagen fallerDagen är fallen

åter igen

är jag brännmärkt

 

Tornseglaren skär vingvägen

mot Afrikas stjärnor

 

Vad mörkt det är

 

Hur än

duvhöken briljerar

smeker smärtan

oförädlad sorg

 

Vad mörkt det är

 

Dagen är fallen

min konung

Horisontgatan är nu fylld

av vingslag

bland vindböjda vippor

samlas gås och trana

 

© Sara Kvist Rosenberg

Kommentarer   

 
#7 Sara Kvist Rosenberg 2011-10-18 19:52
Tack Anette !! :lol:
Citera
 
 
#6 Anette Rosenberg 2011-10-16 21:29
Sara, texten är fylld av fina formuleringar och känslor som berör. Mycket bra!
Citera
 
 
#5 Sara Kvist Rosenberg 2011-10-15 21:04
Tack Ethel ! :lol:
Citera
 
 
#4 Ethel Hedström 2011-10-15 17:02
Mycket vackert poem Sara!
Citera
 
 
#3 Sara Kvist Rosenberg 2011-10-14 19:18
Tack snälla Bengt och Gunilla för fina kommentarer !!
Citera
 
 
#2 Bengt Hannu 2011-10-13 20:13
En text med rymd, klang och några stänk mörker.
Citera
 
 
#1 Gunilla Glans 2011-10-13 12:18
Briljant!En dikt som känns som musik. Rytm, ordval, upprepningarna konstfullt. Tack för fin läsning.
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information