Dikter

Hon offrar sin guldsits

I redets trygghetsfamn

tjänar falsk trotjänare

guldhönan skrockar belåtet

sin dager fram

under ruvar hon

livets största hemlighet


Hon låser upp guldgruvans port

för tempelherrens hand

utan minsta harkling

från redan utsliten stämma


Hon offra ånyo sin guldsits

flyktar lurande skuggfigurer

och bejakar tempelherren

ivrigt sökande efter guldkornet

som fråntas henne

och berövar henne dagen



Kommentarer   

 
#4 Anette Rosenberg 2009-04-03 21:37
Tack Hanna, för din kommentar, att ändå kunna kunna spegla det vackra det sorgliga.
Citera
 
 
#3 Hanna Gustafsson 2009-04-02 23:15
Vackert, men sorgligt. Starkt.
Citera
 
 
#2 Anette Rosenberg 2009-04-02 23:05
Hej Harriet. En känsla behöver ju nödvändigtvis inte alltid förklaras. Tack för att du uppskattade min dikt.
Citera
 
 
#1 Harriet Gullin 2009-04-02 14:12
tyckte om denna dikten den var sällsam på något sätt jag inte kan förklara:-)
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information