Hon lyssnade en sommar

Kvinnan cyklar sakta genom träddungen. Hennes knallrosa shorts och vita linne ser självlysande ut i skuggan av de täta trädkronorna. Ninna parkerar cykeln, blickar uppåt himlen som skymtar mellan stammarna. Hon blir bländad av himlens gnistrigt klarblå färg. Sätter solglasögonen på näsan, hänger på sig ryggsäcken och går mot receptionen. Platsen är Saltholmens Dambad i Göteborg en sommardag i mitten av juli. Ninna betalar och går in.

Framför henne breder mjuka träbryggor ut sig, till vänster om bryggorna små klippavsatser. Ser ut som utmejslade av en människa. Ett långt träplank löper utmed bryggorna längs havet. En smal sandstrandsremsa, sen det mörkblå havet. Det är trångt. Kvinnor befinner sig både högt och lågt; ligger, står eller sitter på bryggan, klipporna eller i sanden. De flesta är nakna. Pepparkaksbruna. Ninna klämmer in sin badhandduk mellan några soldyrkare, en meter från några äldre kvinnor.

Helt omgiven av nakna kvinnor, tänker Ninna. Känns helt naturligt. Avskalat. Här ser man hur kvinnor egentligen ser ut. Långa, korta, tjocka, smala, gamla, medelålders och unga. Många är överviktiga, åtskilliga ser ut som de ska föda när som helst. De är framtunga, med hängande jättebröst och buk. De ser ut som fruktbarhetsgudinnor. Ninna slår upp sin bok och börjar läsa.

– Jag har börjat äta gurka igen!

Kvinnan pratar med en utpräglad göteborgsdialekt.

– Nämen! Hur kommer det sig?

Ninna slutar läsa. Tittar upp över bokens ovansida. Läste hon nyss? Vad läste hon? Inte en aning. Lägger ifrån sig boken och börjar istället koncentrera sig på att tjuvlyssna.

– Jo, häromdagen slog det mig… varför inte prova? Det var så länge sen! Riktigt gott var det! Gjorde en klassisk inläggning, du vet… med ättika och persilja. Och jag som inte har ätit gurka på säkert tjugo år!

Bägge kvinnorna är nakna och har omsorgsfullt målade läppar i knalligt rosa. Då och då tar de upp en fickspegel, studerar läpparna omsorgsfullt och lägger på mer läppstift. Den ena kvinnan ser ut att vara i åttioårsåldern. Hon har silvervitt, lockigt kort hår, ser pigg ut, rätt tjock och mycket brun. Den andra ser några år yngre ut, det färgade slitna korpsvarta håret är uppsatt i en tunn hästsvans. Hon är kortväxt, överviktig, lite rosa i huden, målad med svart kolpenna runt ögonen, utstrålar smått missnöje.

– Jag sitter och tittar i veckotidningar och ser alla vackra kroppar!

– Ja, du Britta, visst är det roligt att se alla fina ungdomar på bilderna! Så där har jag också sett ut en gång… men nu är det länge sedan. Får leva på minnen, säger den mindre kvinnan och suckar.

– Jo men… vi kan ha roligt nu också, eller hur Alva?

– Jorå, i pingstas var det fest på gården där jag bor och jag dansade hela natten! Jag dansade med en man, som...

– Jag är med i pensionärsföreningen och där brukar vi ha fest med dans. Det finns några män som fortfarande är pigga och som jag kan flirta med. Men de är inte så många.

– Tänk så det var förr! Då gick jag till hårfrisörskan varje dag för att vara snygg till kvällens fest. Jag var ute jämt och dansade. Jag…

– Jag kom att tänka på när jag var tjugoett, fortsätter Britta. Sextio år sen, kan du tänka dig, Alva! Jag skulle på fest och ville köpa mig en dräkt. Gick in på NK. Jag hade en väninna med mig.