HJÄLMAR OCH BUTTERFLIES

Det är en varm och skön kväll för några år sedan på mitt stamhotell REX Hotels takterrass i Ho Chi Minh City, Vietnam. Staden som tidigare hette Saigon och fortfarande kallas för Saigon och tur är väl det. "Miss Ho Chi Minh City" skulle inte vara ett lyckat namn på en musikal! Jag sitter med en gin och tonic (litar inte helt på mina malariatabletter!) och tittar ut över den takterrass från vilken de sista helikoptrarna lyfte inför amerikanernas evakuering när Saigon föll för Ho Chi Minhs gerillastyrkor i mitten av 70-talet. Den stora terrassen har en behaglig belysning och är fylld med välbesatta bord. Stämningen är internationell men jag saknar mina irländska kollegor som ännu är kvar uppe i norra delen av saigonregionen. Själv kom jag i går "hem" från Mekongdeltat i sydväst och har hela dagen suttit och filat på min del av projektrapporten. Ser några insekter dansa omkring i ljusskenet från den långsamt roterande REX-symbolen - en stor, belyst kunglig krona. Kan det vara malariamygg? Troligen inte - även om vi är mycket nära Saigonfloden - men för säkerhets skull kallar jag till mig "medicinmannen" för att beställa ytterligare en drink.

VID ETT av mina tidigare besök var jag och min hustru och kröp i de berömda tunnlar från vilka vietnameserna så framgångsrikt bekämpade amerikanerna. De många och långa tunnlarna grenar ut sig över stora områden och är grävda för hand - ett näst intill ofattbart arbete. I anslutning till tunnelsystemet finns kommandocentraler, förråd, sjuksalar, m.m. - all den underjordiska infrastruktur som behövdes för det framgångsrika mullvadskriget mot amerikanerna. Tunnelnedgångarna i djungeln är så väl dolda att man - även om man vet att det skall finnas en nedgång alldeles intill där man står - endast med svårighet kan upptäcka den. Gör man trots allt detta beror det på att den visats för tusentals turister och därför kan vara lite "sliten". Vi klarade med nöd och näppe att krypa genom en kortare tunnelsektion - känslan av klaustrofobi var på gränsen av vad vi tålde! Vi besökte även ett krigsmuseum som sakligt berättade om det långa kriget. Känslan att se de otäcka krigsbilderna och de utställda objekten överskuggades av det genomgående temat "glöm ej men förlåt" - något som nog kändes bra för alla, kanske inte minst för den andra generationens turistande amerikaner som vi hade kring oss.

IDAG BLEV jag påkörd av en skoterförare - ingen större skada, lite rispor på ena benet. Skotrarna svärmar omkring som myggor här i stan men trots detta har jag inte sett särskilt många olyckor. Mycket beroende på att trafiken effektivt håller ned hastigheten. Upp till fem personer på en skoter är inte ovanligt - tre vuxna plus två barn. Men inga hjälmar! Detta har gett mig en smått genial affärsidé.

DEN GÅR ut på följande. Först gäller det att förankra ett lagförslag om hjälmtvång för landets alla skoteråkare. Införs en sådan lag öppnar sig en enorm marknad för hjälmar. Strategin för att i så fall nå denna marknad är klar. En toppolitiker letas upp och "påverkas" att driva denna fråga - om uttrycket tillåts - som en huvudfråga. Ungefär samtidigt som han lyckas få igenom lagen (och han kommer att lyckas, eftersom hans intressen, vilket framgår nedan, råkar sammanfalla med mina), kan jag leverera ca 5 miljoner hjälmar (dock endast röda). Politikern blir populär och kommer - om han så vill - att bli omvald med hänsyn till den omtanke han visat sina väljare. Eller kan han välja att dra sig tillbaka och leva gott på de miljoner som han "vunnit" på ett icke specificerat, skandinaviskt "lotteri". Med resterande 75 procent av omsättningen skulle även jag kunna dra mig tillbaka. Lysande - eller hur? Alla nöjda!

I ÖVERMORGON är det Saint Patrick´s Day och jag har av mina irländska kollegor blivit inbjuden att fira dagen tillsammans med den irländska kolonin här i Saigon. Saint Patrick är Irlands skyddshelgon, död troligen den 17 mars runt år 460. Dagen firas som Irlands nationaldag. Men vad skall man nu ta på sig en sådan här dag? Smokingen är inte det jag normalt packar ner inför mina resor. Tropikhjälmen, elefantstudsaren och karbidlyktan tar sin plats i bagaget! Mina irländska vänner är i samma situation, men de försäkrar mig att om man bara har något grönt på sig så är man korrekt klädd "for the Day". Av denna anledning fick skräddaren runt hörnet en beställning på sju butterflies - alla i olika nyanser av grönt.

SÅLUNDA IKLÄDDA dessa butterflies och i övrigt snygga gångkläder, firade vi Saint Patrick. Jag trodde inte att det fanns så många irländare i Saigon - stor lokal, fullspikat. Festen sponsrades av ett välkänt irländskt whiskeyföretag. Den blev mycket lyckad! Jag har tidigare vid några tillfällen burit butterfly, men det har aldrig, som i det här fallet, medfört huvudvärk dagen efter. Mycket egendomligt - måste bero på färgen!

Tur att dagen efter var arbetsfri - åtminstone officiellt.

© Lennart Björk

Fotnot: Skulle någon läsare hinna före mig med ett framgångsrikt förverkligande av ovanstående hjälmprojekt, kan SkrivarSidan säkert förmedla mitt kontonummer.

---

Lägg till den här länken till Twitter eller Facebook

Textarkiv