Kortprosa

Här, där och ingenstädes

Bengt Hannu

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad onsdag, 21 september 2011 12:00

Skriven av Bengt Hannu

Träffar: 183

Tiden står alltid still när Rolling Stones spelar ”The last time” och Beatles sin ”Yesterday”. Men för gårdagen står väl ständigt tiden still? Den har ju synbarligen upphört att existera. Likväl erfordras uppoffring av energi i form av tid för att kunna erinra passerade milstolpar, havsverk och annat som väller in från minnesoceanen. Ehuru jag försöker gå mot nuets strömningar blir det mesta till drivved som spolas ut. Till att hålla minnet vid liv åtgår tid. Därtill måste läggas energi för att ge håkomsten den rätta koloriten så den står sig livet igenom. Att tanken rostar och minnet sviker vill väl ingen?

Dubito, ergo cogito, ergo sum flöt det upp ur Descartes stämorgan. När jag i detta nu ifrågasätter termen Panta rei tänker jag och finns således till. Alla hågkomster och annat flyter och vi kan inte stiga ner i samma vatten två gånger eftersom betingelserna hela tiden förskjuts och förändras, framhärdar Herakleitos. Det innebär följaktligen, enligt min mening, att även minnet antar en annan form än det ursprungligen hade. Om det de facto är på det viset att tiden vi ödslar på att klamra oss fast vid vissa ögonblick av liv innebär en förändring av läget, kommer vi bara i närheten, och inte rakt på, det vi först tänkt oss. Minnesbankarna kan slamma igen och årens avlagringar kan synas otydliga. Men då är vi där med pensel och putsmedel och eroderandet och det ständiga flödet reduceras. I varje fall blir inte hågkomsten en enda utslätande rörelse utan nyanserna skapar igenkännbara krusningar på den mest intetsägande yta. Och det räcker långt.

Med raska steg närmar vi oss kvintessensen ur, kruxet kring, tanken på hågkomst som ett igenkännbart flytetyg. Önskar tanken flyta motströms, medströms eller dröja kvar? Finns en överhängande risk att vi tenderar att söka oss bakåt till en tidigare referenspunkt där erinrandet strömmar till och känslorna svallar medan tidvattnet stiger. Får måhända flyt, om intryck istället inväntas utan rörelse framåt eller bakåt? Lättare då att flyta medströms mot morgondagens utlopp? Nja, framtiden är mer av ett ett reningsverk för dagens spill. Vi spiller tid och därmed energi för vår medverkan i ett parallellt då, nu och ett eventuellt kommande. Överallt vill vi vara. Ingenstans finns vi.

© Bengt Hannu