Krönikor

Detaljer

Kategori: Krönikor

Publicerad onsdag, 04 mars 2009 11:00

Skriven av Lennart Björk

Träffar: 1099

HANOI, VIETNAM ÅR 1991

Redan innan Thai Airs Boeing 737 hade satt sig på Hanoi Airports landningsbana blev jag övertygad om att här var det hett. Planet flöt nämligen länge på den varma luftkudden innan piloten lyckades trycka ner planet, som med en kraftig duns markerade att flight TG 682 från Bangkok hade landat med utnyttjande av banans fulla längd.

Det var varmt, cirka 35 grader, men jag har varit med om värre hetta. Dock, det som gjorde det så pressande var kombinationen värme och hög luftfuktighet - ett problem som är mera vanligt i tropikerna. Det var den första av mina resor till Vietnam. Senare har jag har lärt mig att det nordliga klimatet här uppe i Hanoi skiljer sig väsentligt från det sydliga nere i Saigon som har ett över året jämnare tropiskt klimat.

På flygplatsen fanns en enorm massa människor som alla “såg ut som likadant”, tyckte jag då. Så har jag tyckt alla andra gånger jag kommit till “udda länder”. Men av erfarenhet vet jag att bara efter några dagar tillsammans med dem ser man att de är precis lika olika varandra som vi västerlänningar.

Skakande bilfärd
Pass- och visumkontroll, tulldito med blanketter att fylla i, alla i två exemplar (inget karbonpapper!), varmt trångt och stökigt. I det här landet lever man verkligen nära inpå varandra. Väl ute efter ankomstproceduren såg jag någon vifta med en svensk flagga och en skylt med mitt namn rättstavat och med två jätteprickar över ö-et. Det kändes bra, logistiken hade fungerat och jag blev snabbt omhändertagen och placerad i baksätet på en gammal bil. Den 45 minuter långa bilfärden in till Hanoi centrum blev en i dubbel bemärkelse skakande upplevelse. Min vietnamesiske chaufför försökte hela tiden köra om allt som fanns framför oss - livligt påhejad av sin kollega bredvid, alltmedan jag studsade omkring i baksätet (som jag dessbättre ensamt disponerade) och försökte se oberörd ut.

Men nu kommer det värsta. Denna bilfärd skedde under konstant tutande. Just det - konstant tutande - jag försäkrar! Påföljande natt drömde jag enbart om cyklister, kärror med ris, gummor med det klassiska okets dinglande, hönsfyllda korgar och andra fotgängare som kom emot mig i en rasande fart för att sedan stå som spjälstaket längs bilens sidorutor. Jag vaknade flera gånger av något som i drömmen lät som ett bilhorn som hängt upp sig. Lägg därtill att hotellets luftkonditionering tillfälligt var ur funktion - svettigt värre!

Trottoaren - Hanois estrad
Trottoaren är den främsta arenan för livet i Hanoi, dag som sen kväll. Visserligen myllrar gatorna av cyklister och cykeltaxi men det är längs trottoarerna det händer. Här sitter man på enkla träpallar eller direkt på marken. Eller på huk - vietnameserna är mästare på att sitta just så praktiskt taget hur länge som helst. Oavsett hur man sitter, antingen jobbar man med något, säljer något, äter, dricker eller bara sitter och läser. Närhelst en vietnames har tid över läser han. När skymningen faller fortsätter livet längs trottoarerna, nu mera familjebetonat och oftast vid små lyktor. Det hela verkar idylliskt i all sin primitivitet.

Jag åkte cykeltaxi hem en kväll till mitt hotell från en mottagning på ambassaden och den åkturen var en upplevelse. Man får en mycket god inblick i Hanois kvällsliv från en vinglande cykeltaxi - man är nära det - ibland alltför nära. När man tror att kollisionen är ett faktum sker en skicklig undanmanöver och så vinglar ekipaget vidare i takt med trampandet. Sådana incidenter, mer eller mindre framkallade, bäddar för en generös dricks när man plötsligt ser hotellets fasad dyka upp och man inser att man, trots alla farhågor om motsatsen, inte bara kommit fram utan därtill oskadd.

Luftaffärer vanliga
Jag har aldrig tidigare sett så många cykelreparatörer som de jag såg på min fem minuter korta promenad från hotellet till energiministeriet. “Bom - Va” betyder ungefär cykelreparationer på vietnamesiska, ord som man inte kunde undvika att lära sig. Sedan har vi alla cykelpumparena - en yrkeskår med en genial affärsidé. Tänk er själva - en enorm marknad, en måttlig investering i en cykelpump, råvaran är gratis med leverans “just in time”. Kunden håller själv emballage, hanteringen är miljövänlig med full återanvändning av råvaran. Top-Pen, eller hur?

Ryskan ut - engelskan in
Ovanstående avser förstås språket. Det var en upplevelse för mig att praktiskt taget under hela mitt uppdrag arbeta via tolk. Min sekreterare och tillika tolk var en skicklig ung dam som aldrig satt sin fot utanför Hanoi men som talade utmärkt engelska. De speciella tekniktermerna lärde jag henne under ett par dagar och efter flera liter te. Men man måste arbeta på ett annorlunda och något omständligare sätt för att vara säker på att det inte uppstår något missförstånd i “talomvandlingen”. Den stigande satsmelodin i en fråga uppfattas oftast inte.