Dikter

Handpåläggning

Finns det någon som kan vidröra mig

med sina helande händer

så att knäskålen skulle tillsluta sprickorna

och jag får resa mig upp och rätta till

den sargade gatan som rusar förbi

uppochnedvända träden?



Jag vill åter känna hur tröttheten sammanflätas

med vägkantens saltnarv och åkerbinda

medan vattendropparna vaggas av luften

i skogens gröna salar vid den skenbara gränslinjen

mellan orden och regnet som sakta brister.

 

 

Kommentarer   

 
#3 Ursula Weichler 2009-05-27 00:48
Jag tycker mycket om ömheten i denna dikt. Både mot kroppen, ontet, men också i större bemärkelse mot livet. Att just beröring minskar avstånd, det är starkt.
Citera
 
 
#2 Anette Rosenberg 2009-05-25 22:49
Alicja, för mig är det ett rop på hjälp! Mycket bra skildrat.
Citera
 
 
#1 Harriet Gullin 2009-05-25 17:32
Jag kan själv känna hur jag ligger där i sängen och inte mår bra. Så tolkade jag. De två första raderna, sådant känner jag till, har jag jobbat med i över 20 år. ;-)
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information