Dikter

HAITI Port-au-Prince

hansPlåtskjulens sköra väggar,

skal för den fattige

glömd i historiens skugga

det plågsamma svartdunklet därinne

hettan som rinner, svider

 

Och likluktens tunga kistor

som fyller vår syn, vår ö

våra sköra, avskärmade samveten

när kvällen kommer, fallande

prövar voodoo-trummor

örats yttersta smärtgräns

 

Skymningen blöder bort från ljuset

och dagens naket, slitna livsvillkor

bränner under nattens vånda.

minnesväggar upprättas

i plågsamt uppriktiga möten

 

Natten driver bort över avfallets kant

allt bryts och förloras,

när morgonen tvekar

 

© Hans-Evert Renérius

Kommentarer   

 
#1 Ann Bolinder 2010-04-16 17:54
Känner starkt för din dikt! Jag är där, när "dagens naket slitna livsvillkor bränner under nattens vånda". Känsligt, vackert och med stor inlevelse!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information