Kortprosa

Gymnastikens plåga

Ethel Hedström

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad tisdag, 12 april 2011 10:00

Skriven av Ethel Hedström

Träffar: 242

– Lisa, nu är det din tur. Sätt fart. Marsch iväg.

Hans röst ekade i den stora salen med högt i tak. Hon stirrade på honom där han stod en bit bort. Bakom honom skymtade hon några av sina klasskamrater. Det var Kristina, Bertil och Leif. De andra i klassen väntade otåligt på sin tur i raden bakom henne. Marianne knuffade till Lisa i ryggen. Hon snubblade och höll på att ramla, men lyckades hålla balansen.

– Lisa! Kom igen nu!

Hon var tvungen. Det gick inte att komma undan. Ögonen tårades, hon gnuggade snabbt med svettiga knogar över ögonlocken. Utan att tänka mer satte hon igång att springa. Fötterna rörde sig. Hjärnan kändes helt tom och blank. Framme. Satsade, landade jämfota på plankan och studsade uppåt. Mitt uppe på den bruna bocken landade hennes bak med en duns. Det gjorde ont, både i kropp och i själ.

Hamnade lite snett uppe på bocken, rumpan gled sakta, sakta neråt tills hon till slut tappade greppet och ramlade av. Drumlade med näsan rakt ner i gummimadrassens unkna svettdofter. Kräkreflexen gjorde att hon hulkade. Det sved i fingrarna som stött i mattan först, vänstra långfingret dunkade av smärta.

– Nja, bäst är du ju inte, Lisa, eller vad säger ni andra? Du måste våga, ta i lite. Det går inte att vara så feg, Lisa. Så svårt är det inte, sa han och skakade på huvudet. Nu är det din tur, sa magister Karlsson och nickade åt Mariannes håll.

Lisa såg att Marianne gjorde sig beredd, vaggade kroppen fram och tillbaka, fram och tillbaka och hon hade placerat högra foten lite framför den vänstra. Lisas blick fastnade på Mariannes knallröda sockiplast. De lyste som två stoppljus.