Kåserier

Gymmet med min lilla djävul

Ann Olerot

Detaljer

Kategori: Kåserier

Publicerad torsdag, 28 april 2011 16:00

Skriven av Ann Olerot

Träffar: 326

En kille står på gymmet och kysser sina uppumpade bicepsmuskler innan han fortsätter att pumpa upp musklerna igen. Jag sneglar lite på honom och undrar vad han håller på med. Snacka om att vara kär i sig själv småskrattar jag för mig själv. Sådana ideal har man växt ifrån för länge sedan. Inte nog med det. Mobiltelefonen kommer fram också för att föreviga ett kort på de uppumpade musklerna. Han ler stolt efteråt. Jag skrattar fortfarande inombords. Jag ser att några andra killar sneglar på mig och min stora mage.

Nu står dom där och glor och tänker: ”Vad gör den feta gravida kossan här? Här tränar vi våra snygga kroppar.” Eller så kanske dom inte ser mig!

Jag ser mig omkring för att hitta någon fetare än mig. Det brukar kännas rätt bra. Det finns alltid någon som är fetare. Men inte den här gången. Suck! Jag försöker gömma mig bakom en maskin.

Visst är det konstigt att vi mäter oss med andra utan att egentligen reflektera över det? Det behöver inte vara avundsjuka på varandra, bara en reflektion. Och hur mycket jag än eftersträvar den där magen som han på gymmet har eller de där bicepsen blir det någon slags kortslutning på vägen upp till hjärnan. Ja, det är där allt sitter. Jag har en liten djävul sittande på min ena axel som säger saker jag inte vill höra. ”Som att bullar är goda, eller den där chokladkakan framför TV-n en fredagskväll smakar otroooligt gott.” Inte tänker spännisarna på gymmet sådana tankar. Dom har tränat så mycket att dom små djävlarna på axlarna har svårt att sitta kvar.

Har du aldrig känt att du aldrig skulle gå till gymmet på grund av dom där ”spännisarna?” Vad är det som gör att man känner sig så liten när man är omringad av dom? Dom är ju inte mer än människor dom också, fast utan den där djävulen på axeln. Ändå tar dom så mycket plats!

Nu tänker du att jag kan sitta här och döma andra.  Men rannsaka dig själv. Ja, gör det nu. För visst tittar du, utan att du tänker på det, om det kommer förbi en snygg kille med magrutor, en tjockis, spinkis eller någon med det där hårsvallet du alltid velat ha? Och det är absolut inget negativt mot personen utan bara en aha- upplevelse. Eller kanske den svenska avundsjukan? Det klart att pussa på mina biceps lär ju aldrig hända i alla fall. Eller kanske… om jag blev jävligt snygg och välsvarvad och utan någon djävul i släptåg.

© Ann Olerot