Kåserier

Grisfesten

Detaljer

Kategori: Kåserier

Publicerad fredag, 23 februari 2007 09:00

Skriven av Inger IMSE Segerstedt

Träffar: 4247

 

Grisfesten 

Det var i slutet av 70-talet och det gällde att hålla hårt i slanten. Barnen var små, huset nybyggt och det kändes alltid som om inkomsten var i knappaste laget. Men vi gjorde vårt bästa för att hålla utgifterna så låga som möjligt utan att för den skull leva ett dåligt liv. Vi handlade på rea och bakade allt bröd, gjorde långkok och bryggde eget vin. När vi någon gång reste på semester var det till subventionerade stugor genom facket, oftast med våra goda vänner som var i samma fas i livet. Trevligt hade vi alltid trots att slanten var liten.

 

Så en dag kom ovan nämnda väninna och jag på den geniala iden att köpa en hemslaktad gris. Det skulle bli mycket mat till lågt pris. Speciellt om man styckade själv. Tur nog begränsade vi oss till en halv gris. När vi lärt oss denna konst skulle vi köra med hela kroppar. Sagt och gjort, vi raggade upp en bonde som var villig att sälja en halv gris till oss. Våra män var minst sagt skeptiska till projektet att stycka själva men eftersom det var det billigaste alternativet så gav dom med sig. Dom hämtade grishalvan som visade sig vara en riktigt stor gris. Ett praktexemplar! En välgödd gris som garanterat var uppfödd på hushållsavfall och säkert blivit kliad bakom öronen medan den växte till sig. En ordentlig fettrand lyste vit och blank under svålen.

Eftersom våra kära män redan då hade insett att det var bäst att vi fick som vi ville, så passade dom ungar och höll sig undan.

Modiga skred vi till verket. Med knivar och såg samt en plansch från kokboken så styckade vi denna jättegris. Allt gick som smort tills vi kom till kotletterna. Jag tyckte dom blev så stora... Men det var ju en ovanligt stor gris. Och inte blev det så många heller... När min mor köpte hemslakt så minns jag hennes glädje över antalet kotletter, det blev många söndags middagar det. Men nu blev det bara 18 stycken om jag inte minns fel. Alltså 9 per familj…

Men som sagt stora var dom. Vi beslöt att fira detta projekt med ett riktigt kalas. Medan vi städade bort efter grismassakern så puttrade jättekotletter i ugnen. Den tjocka fettranden tarvade absolut inte mera fett men var det fest så var det... så vi hällde över 3 dl grädde och för att skapa lite nyttigheter så åkte ett par morötter i. Kokt potatis och ett glas Chateau de Garag, och festen var ett faktum. Detta är fortfarande de godaste kotletter vi ätit och garanterat de fetast.

Inte vet jag när vi fick reda på hur det kom sig att det blev så få kotletter av denna jättegris, men ett gott skratt fick vi. Vi hade helt enkelt missat att man skulle hugga kotletterna!

Till slut kan jag bara konstatera att när det gäller kotletter så gäller inte det gamla ordspråket: Delad glädje är dubbel glädje.