Dikter

Gräv då

Jag har hört dina knackningar på dörren

öppna då

jag ids inte längre resa på mig


Jag kan känna din andedräkt intill mig

släck mig då

flammorna har redan falnat till glöd


Motvinden står rätt emot mig

ta mig då

jag förmår inte motstå dig längre


Jag kan se din sotade skyffel i ögonvrån

gräv då

Kommentarer   

 
#3 Anette Rosenberg 2009-06-12 21:44
Tack så mycket Ursula, jag blir jätteglad för din kommentar!

Tack så mycket Harriet, din kommentar värmer mitt hjärta!
Citera
 
 
#2 Harriet Gullin 2009-06-12 19:51
sista raderna lite bitter ljuvt på något sätt. ;-)
Citera
 
 
#1 Ursula Weichler 2009-06-11 22:02
Starkt, du är som sagt var specialist på den typen av subtila bilder och att ge uttrycken ett mycket större sammanhang än "endast" orden. Här tänker jag mig till flera situationer. En relation, det är det givna. Men också en vanmakt eller en depression, att diktjaget inser, att h*n måste ge upp, sänka kraven på sig själv, för att släppa inpå det uppenbara och då kunna ta hand om det. Dessutom är språket så vackert och rytmen nästan som den knackning du börjar med. SNYGGT!:-)
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information