Logga in/ut

Blogginlägg

Dikter

Gråben

Sara Kvist Rosenberg
Detaljer
Kategori: Dikter
Publicerad måndag, 12 september 2011 14:00
Skriven av Sara Kvist Rosenberg
Träffar: 183

brabenGråben följer bäcken i galopp

vid bruset stannar han upp

vattenfallet dånar och sprakar

den gulgrå vargapälsen är våt

 

Vid falltes avgrund stannar han upp

betraktar den stora vackra varelsen

nedanför stupet

Konungen som dricker vatten

i källan

 

Vatten som nu är sällsynt

i det vita landskapet

såren i hans panna vittnar om hans storhet

den benvita kronan som fallit

 

Gråben andas häftigt än

efter språngmarschen

han lyssnar efter drevet

chansen att komma undan är liten

 

Dom har planerat i månad efter månad

han har hört deras upprörda stämmor

om kvällarna i byn

nu har dom makt att fullfölja sitt hat

 

Den gula gaupan iaktar honom

från tallens gren

han är säker nu men oron lyser starkt

i dom bärnstensfärgade ögonen

 

Gråben vänder om

stannar vid granen, lyssnar

hur ska det gå för årets nyfödda

och resten av familjen

tanken pinar honom illa

 

Hundarnas skall ekar genom skogen

dom är nära nu

raggen vispar i vinden

han tar sats mot sitt val

där friheten möter honom

 

© Sara Kvist Rosenberg

Kommentarer   

 
#5 Yvonne Andersson 2011-09-12 22:16
En fin och tänkvärd berättelsedikt, med ett öppet och sorgligt-pännan de slut. Det är lätt att vilja läsa vidare i texten och uttrycken tycker jag om...särskilt "raggen vispar i vinden"
Citera
 
 
#4 Sara Kvist Rosenberg 2011-09-12 19:36
Anette: Tack ! :P
Citera
 
 
#3 Sara Kvist Rosenberg 2011-09-12 19:35
Bengt: tack för din givande kommentar. Nybörjare som jag är är det verkligen nyttigt med visdomsord som dina :-)
Citera
 
 
#2 Bengt Hannu 2011-09-12 18:25
Bra. Låt djuren ta mer plats. Vi mänskor är ofta mer fårskalliga än det skogen bebos av. Plus för gamla ordet för lo,"gaupa". Enda som lite stör är "han".
Exempel är "han lyssnar efter drevet".
Tag helt enkelt bort han så blir "lyssnar efter drevet" kvar. Och nu börjar äntligen vargtimman ...
Citera
 
 
#1 Anette Rosenberg 2011-09-12 18:06
Sara, texten känns ödesmättad och finstämd på samma gång. Betydelsefull för debatten om vargens vara eller icke vara.
På ett intressant sätt har du gett vargen ett mänskligt ansikte och blandat det med fina naturupplevelser.
Meningen " raggen vispar i vinden" är så talande. Fint bildspråk.
En text som jag tar till mig och läser om igen!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information