Kortprosa

Goda grannar

Katrina Mann

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad måndag, 27 september 2010 16:00

Skriven av Katrina Mann

Träffar: 481

Min granne har ett päronträd, ett stort vildvuxet träd som ungefär vart tredje år dignar av små stenhårda oätliga gråpäron. Flera av trädets kraftiga grenar sträcker sig in över min tomt, och det tycks vara dom grenarna som ger mest frukt. Oätlig frukt.

Grannen har ett semesterhus i Thailand, som han köpte i samband med pensioneringen för sju eller åtta år sen, jag minns inte exakt. Han åker till Thailand varje år i september och stannar där till framåt mars. Detta är ett stort problem för mig. Ja, inte att han bor i Thailand halva året, det gör mig inget. Jag är inte den avundsjuka typen. Nej det är päronträdet som gör mig mer och mer frustrerad.

Mer än hälften av grannens päronskörd dunsar ner på min sida av tomtgränsen och när päronen börjar ruttna sprids sakta en vidrig stank över vårt stillsamma villaområde. Grannen sitter lyckligt ovetande och smuttar på en iskall drink i Thailand medan jag sliter med skyffel och skottkärra för att forsla bort hans ruttnande päronhög. Det är absolut nödvändigt med täta pauser i arbetet för att inte kväljas av stanken.

Förra året såg vi hur päronträdet blommade fantastiskt med en sky av små vita blommor. Jag hade dock lite svårt att njuta av anblicken, mitt minne skuggades av päronberget några år tidigare. Jag beklagade mig för grannen som lovade såga ner trädet, han menade att frukten ändå var oätlig. Men löften är lätta att ge och svåra att hålla, och även det året blev jag tvungen att skotta upp de små motbjudande frukterna som låg i drivor på min sida staketet.

Grannen bad om ursäkt när han kom hem i början på april, och under över alla under. En dag när jag kom hem från arbetet var det förhatliga päronträdet borta, sågat jäms med rotknölen. En liten stubbe var allt som syntes. Grannen bjöd in mig och min hustru på öl och paj den kvällen. Han hade hört av en annan granne hur jag slitit med päronen och var mycket ångerfull. Som kompensation ville han erbjuda oss att låna huset i Thailand ett par veckor, vi skulle få bo där gratis och han kunde tipsa oss om billiga flygresor. Frugan och jag bara gapade. Vi fick se fantastiska bilder från Thailand, huset låg alldeles intill en vacker sandstrand i en liten lugn by med glada, vänliga människor.

Frugan och jag åkte till Thailand i mitten på juli, beredda på två veckors välförtjänt semester. Vi fick låna pengar till flygresan, som inte blev speciellt billig, men vadå. Ibland får man satsa lite. Sol, bad och utflykter stod på schemat och kanske en och annan klirrande drink på verandan. De två första dagarna blev precis som vi hade drömt om. Den tredje dagens morgon sniffade jag misstänksamt i luften. Vad var det som stank? Med fingrarna om näsan gick jag sakta ut på verandan, spejade åt olika håll. En bit bort på stranden syntes en folksamling och frugan och jag gick dit. Stanken blev allt värre ju närmare vi kom. Det som såg ut som en stor sten visade sig vara en ruttnande val som flutit i land under natten.

Efter två dagars närmast outhärdlig stank och inget hopp om att kadavret skulle fraktas bort reste frugan och jag till andra sidan ön där vi tog in på hotell. Jag kan ju tala om att kompensationen för päronen blev en dyr historia, men nu är i alla fall trädet borta.

© Katarina Mann