Dikter

Getingen

sommarkanslaredan har det skumbollsfluffiga fått bruna toppar

nyss var dess tid

avlägset minnet från det vita havet i böljande lätta vindpustar

häggdofterna nånstans bortavid

vemodet stiger i mitt bröst

förgängligheten höjer sin röst

det vårsnabba nervkittlar mig

allt är inte för sent

en geting gjorde mig sällskap när jag putsade fönstren

allt för sällskaplig

en smula närgången till och med

innanför linnets knut i nacken



Varför slog jag ihjäl sommarkänslan?



© Yvonne Andersson

Kommentarer   

 
#3 Harriet Norberg 2011-06-11 21:17
Din vackra dikt innehåller ett slags överraskande spänningsmoment genom att texten plötsligt rimmar: röst - bröst. Att det dessutom står i sällskap med vemodet och förgängligheten gör dessa radera centrala i dikten.
Slutet står som en solitär men kunde hellre ha uteslutits för att läsaren själv fått tänka igenom dikten och inse att det faktiskt är en sensommar ja nästan höstdikt.....(? ) ett vemod över sommarens förgänglighet.. ......
Citera
 
 
#2 Yvonne Andersson 2011-06-10 20:38
Tack för din stickande :D kommentar... det är så sannt som du skriver - inte vill man bli stungen, men getingen hör sommaren till. Att sitta en varmt stilla sommardag och äta nybakt sockerkaka, känns mer stämningsfullt med en geting surrande på LAGOM avstånd. :-)
Citera
 
 
#1 Rose-Marie Grundströ 2011-06-10 18:18
Getingen är helt klart en viktig del av sommaren. Tänkte ge en "stickande" kommentar på din fråga. Av rädsla för att bli stucken. Bra beskrivet! Det lilla kan ibland vara det mest intressanta!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information