Kortprosa

Gestalten vid Liss-Annas tjärn

Ingbritt Wik

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad tisdag, 08 april 2008 10:17

Skriven av Ingbritt Wik

Träffar: 2450

Gestalten vid Liss-Annas tjärn

Det finns en gammal sägen om en tjärn djupt inne i Gästriklands skogar. Liss-Annas tjärn är den benämnd. Den ligger en liten bit från Dansarvallen som är en spöklig plats med anor från gissningsvis medeltiden eller kanske ännu äldre. Detta var förmodligen en avrättningsplats från första början.

På den här platsen växer ingenting. Träden väljer att sprida sina rötter ut över angränsande mark och några nya telningar vågar inte sträcka ut sina rötter över den här öppna kala platsen. Det är endast mossor och lavar som vågar växa där. Den här platsen har använts för både dansaftnar och otrevliga tillställningar som halshuggningar. Om man ska tro det som sägs och det bör man nog göra för allt tyder på att så var fallet.

Platsen är belägen där tre socknar gränsar intill varandra och på sådana platser brukade tingsplatser förläggas.

När skogen skulle avverkas, någon gång i mitten av 1800-talet, visade det sig att det fanns öglor av järn inväxta i träden. Vid dessa järnöglor hade förmodligen hästskjutsar bundits. Två granar som växt mycket nära varandra hade med tiden växt samman helt och mellan dessa två fann skogskarlarna en inväxt plunta som innehöll brännvin. Någon hade förmodligen ställt denna stärkande dryck mellan träden för att ta sig en tår på tand i mån av behov. Kanske ägaren till pavan blev avrättad, så det var kanske därför pavan blev kvar mellan träden.

Man kan lätt tänka sig in i de kusliga avrättningar som gjorts på denna plats. Det fanns nog ingen pardon för den som blev dömd till döden vid det här tinget när domen väl hade fälts. Hur noga var de med att ta fast rätt syndare? Kanske mången blev dömd och avrättad helt utan att ha gjort minsta ont. Oskyldigt dömd! Så hemskt, fast så kunde det säkert gå till.

Flickan Anna som kom från gården Liss-Ollas i Torsåker var där i ett helt annat ärende. Hon skulle dansa och ha roligt för det brukade ordnas med dans på denna plats.

Spelemän kom med sina instrument och halvpannorna hade de säkerligen med sig också. De spelade upp till dans och folk från alla tre socknarna kom för att dansa och kanske även för att finna sina partners. Eller som i Liss-Annas fall bli bortrövad av någon utsocknes, överförfriskad och råbarkad yngling. Den här danskvällen som Anna sett fram emot och som hon åkte till med sin fästman skulle tragiskt nog bli hennes allra sista dans. Bäst när hon dansade och hade roligt dök den där utsocknes, dryge ynglingen upp, den som hon alls inte var intresserad av.

Den här skrytsamme och övermodige ynglingen hade nämligen kommit utsocknes ifrån och fått anställning som dräng någonstans. Han hade förälskat sig i Anna och bestämt sig för att han skulle få henne, trots att Liss-Anna redan hade en fästman som hon höll kär och inte hade planer på att överge.

När så den här ödesdigra kvällen kom, då både Anna och hennes fästman åkt till Dansarvallen för att ta sig en svängom, dök den här nye märkvärdige drängen upp på Dansarvallen och ville dansa med Liss-Anna.

Annas fästman talade tydligt om för den här drängen att han inte skulle göra sig besvär att uppvakta Anna för den flickan tillhörde honom.

Drängen bara hånskrattade och bjöd upp Anna i alla fall när nästa dans började. Han dansade som ”Lede Fi”. Dansen blev allt snabbare och till sist försvann ynglingen in i skogen ner mot en tjärn med lilla Anna. Där försvann alla spår efter det dansande paret.

Stämningen på festplatsen, Dansarvallen, blev helt plötsligt mycket kuslig och de dansande paren upplöstes och platsen blev inom kort lämnad tom och ödslig. Tystnaden lägrade sig över Dansarvallen. Denna kusliga stämning ligger kvar däröver än idag. Kor som vallats i närheten går inte upp på vallen. De stannar inte och utan kesar och springer, med svansarna rakt upp i vädret, förbi så fort de kan.

Anna var och förblev borta och hon kom aldrig till rätta. Det tros att hon blev dränkt i tjärnen och den fick därför namnet Liss-Annas tjärn. Så heter den än i dag, och den finns utmärkt på kartan.

I Liss-Annas spår kom så en helt annan berättelse till stånd. Nämligen den om grabbarna i Horndal som för några år sedan skulle fiska i den här tjärnen. De fick under natten se en gestalt som inte svarade på deras tilltal. Var det möjligen gestalten som dränkte Liss-Anna eller var det någon oskyldigt dömt stackars varelse som gjorde sig påmind från gångna tider? Ingen vet, men jag gör min tolkning av pojkarnas helg som fiskare uppe vid Liss-Annas tjärn. Så här skriver jag att det var: