Kortprosa

Gamla husets hemlighet

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad tisdag, 29 mars 2011 16:00

Skriven av Tuula Pöyhönen

Träffar: 289

– Den här promenaden kommer jag aldrig att glömma, säger jag till min väninna som sitter och njuter av eftermiddagssolen på altan. 

– Du ser varm ut. Kom och sätt dig så ska jag hämta nåt drickbart. Vad vill du ha, saft eller bara vatten?

– Vatten, men vänta, jag måste få tala om vad som...

Hon har redan gått in, men kommer strax ut med två glas och en tillbringare med vatten på en bricka som hon ställer på bordet framför bänken.

– Visst är det en fin promenadväg, säger hon och häller upp vattnet. Jag gillar lugnet och svalkan där. Jag började undra om du hade gått vilse, du blev borta så länge. Men kom och sätt dig nu och vila benen.

Jag sätter mig halvt vänd mot henne, beredd att tala om vad som hände på promenaden.

– Du ser uppjagad ut. Har du sprungit?

– Nä, ja, både och. Du vet, det där huset…

– Ja, det har varit obebott i många år. Ingen ville ha det. Det bodde ett gammalt par där och när de flyttade har ingen brytt sig om huset.

– Men du, vänta så får jag berätta. Jag hade gått ungefär halvvägs när såg jag det där huset. Det såg så övergivet ut så jag gick dit. Jag ville titta närmare på det. Två av dörrarna hade hänglås. Nyfiken som jag är, kikade jag in genom fönstret…

– Ja, jag vet att du är nyfiken, säger hon och skrattar. Vad väntade du att få se? En gammal dammig gungstol, spindelnät som hängde lite varstans i taket och hörnen? Men du hade visst bråttom i morse när du klädde dig. Hon böjer sig fram mot mig och viker in en lapp i halslinningen på tröjan och ger mig ett par lätta klappar

på axeln och lutar sig tillbaka mot väggen

– Okej, fortsätt, jag lyssnar. Vad såg du?