Kortprosa

Furunäsjättarna

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad torsdag, 04 oktober 2007 17:00

Skriven av Inger IMSE Segerstedt

Träffar: 1132

Furunäsjättarna

För inte alltför länge sedan inträffade en märklig historia i Furunäs. Om jag inte missminner mig var det en helt vanlig onsdag ända tills dom tre jättarna dök upp i det lilla samhället. Ingen hade någonsin sett något liknande. Dom tre jättarna kom gåendes nerför berget bakom Gandalls villan och dom som såg dom sprang förskräckta in i sina hus och låste om sig, i tron att det skulle hjälpa.

Paret som bodde i villan stod bara och gapade. Jättarna såg ut att vara drygt tre meter långa och lätt behårade med ett skynke som enda klädsel. Mannen som var rätt lång efter vanliga människomått, försökte sig på ett enkelt ”god dag” men fick bara ett grymtande till svar.  Hustrun som till skillnad från sin man var rätt liten till växten kilade raskt in efter en korvring och sträckte fram den i ett försök att blidka dom. Grymtandet utbyttes mot ett kluckande ljud och ivrigt smaskade dom i sig korvringen.

– Dom är hungriga, dom stackarna, jag går in och kokar ihop något, sa den vänliga lilla damen.

– Gör rejäla portioner så kanske dom går sedan, sa mannen medan han funderade hur han skulle kunna få dom till att rensa stuprören. Det var ju en enkel match för dom, men utan ett språk var det ju svårt att förklara. Så kom han på att om han klättrade upp på stegen och visade hur man gjorde så kanske dom fattade. Mycket riktigt gjorde dom det.

När alla stuprännor var rensade från barr och löv kom hustrun ut med en stor kittel med gröt och tre slevar. Tre liter mjölk och hela fruktskålen bar hon ut på altangolvet.

Mannen pekade på maten och på jättarna, varvid dom raskt glufsade i sig.

Snart var det kväll på berget och husfolket gick in i huset och hoppades att jättarna skulle vandra vidare. Mannen slog på tv:n för att lyssna på nyheterna och döm om hans förvåning när självaste stadsministern sa att det har dykt upp jättar lite här och var i landet. Alla som kom i kontakt med dessa varelser uppmanades att avliva dom eftersom dom inte fick föröka sig och överta jorden. Detta var ett krisläge.

Detta tyckte kvinnan att dom genast skulle lyda. Men mannen såg en viss nytta med dom välbyggda individerna och var mer tveksam.

Morgonen kom trots en sömnlös natt för det strävsamma paret. Mannen ville avvakta ett tag med avlivningen. Hustrun hade andra planer i sin skalle.

– Jag går en tur med bärkorgen, sa hon och pilade raskt uppför berget.

Efter en timme var hon tillbaka i sitt kök för att röra i grytorna. Hon skulle göra en kryddstark köttfärsröra och koka massor med ris. Smågnolande hackade hon ner lite svamp som hon nyss plockat i skogen.

När maten var klar bar hon ut allt på altanen och i ett huj var dom tre jättarna framme och glufsade i sig.

– Kom så tar vi en tur in till samhället, sa kvinnan till sin långe man.

– Varför det jag har lite jobb till jättarna, sa han motsträvigt.

– Nu kommer du, och sluta tjata om dom där. Om det går som jag planerat så har dom gått sin väg innan kvällen.

– Va? Varför tror du det? undrade mannen med förvånad min.

– Jag hoppas att dom reagerar på råttgift på samma sätt som råttor gör och letar sig ner till vattnet, sa hon medan hon startade bilen.

– Du är ju inte klok! Har du förgiftat dom?

– Ja visst har jag det, med både råttgift och lite flugsvamp. Håll tummarna för att min plan går i lås.

Trots att det nu gått många år sedan detta hände, så lever historierna om Furunäsjättarna kvar.  Inget vet vart dom tog vägen och aldrig mer såg någon till dom.