Kortprosa

Fundering vid köksfönstret

tradgardDen stora trädgården är inbäddad i snö. Slät, bomullspösig och omålad som en gigantisk vit canvasduk. Längs den nedtyngda ligusterhäcken syns raden av rådjursspår. Steg i steg, trippande till och från äppelträdet. På svarta grenar hänger några få kvarglömda skrumpna vinteräpplen, ännu inte uppätna. Stående vid köksfönstret slås jag av tanken att det inte bara är äpplena som glömts bort.

Trädgården är öde och övergiven. Utan spår av lek, grävda grottor och pulkaspår i minsta backlutning. Gungställningen är nedmonterad och sandlådan uppgrävd. Det är påtagligt att döttrarna lämnat kungariket där barnen bor. De finner inte längre bubblande glädje i att krypa runt på alla fyra i en snödriva. Vråla högt när snön smiter innanför halsduken. Med rosiga kinder komma inrusande i köket och flåsande fråga om de kan få varm choklad.

En otrampad trädgård är bara vemodig.

© Madeleine Larsson

Kommentarer   

 
#1 Anette Rosenberg 2011-09-24 10:12
Madeleine, med avsaknaden av spår i snön har du tydligt visat på budskapet i texten. Vemodet och saknaden.
I övrigt älskar jag otrampade, gnistrande snövidder! ;-)
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information