Kortprosa

Frid och Fröjd

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad måndag, 22 oktober 2007 10:09

Skriven av Inger IMSE Segerstedt

Träffar: 6442

Frid och fröjd

Med kjolen vilt fladdrande kring dom knubbiga benen, cyklade hon genom stan. Som vanligt hade hon tryckt ner stråhatten i cykelkorgen. Håret letade sig ut ur snodden. Inget höll sig på plats hos Frida. Hela hennes väsen levde ett eget liv. Den svällande barmen guppade upp och ner. Ögonen flackade hit och dit, som om dom inte kunde bestämma sig för vad dom ville se.

När hon var framme vid Stora torget parkerade hon cykeln. Sedan tryckte hon stråhatten över sitt röda hårsvall och gick med vickande höfter rakt över torget till Café Fröjd. Egentligen kunde hon ha cyklat direkt dit men se det ingick inte i Fridas plan.

Faktum var att hennes promenad över Stora torget var ett mycket viktigt inslag. Fyra ögonpar följde hennes sensuella gång. Herr Månsson som ägde stans pappershandel. Herr Sund som var stadens skräddare och herr Classon som var stadens apotekare. Han var det sämsta alternativet, enligt Frida, eftersom han var änkeman och hade två döttrar som var ena näsvisa illbattingar. På hans plussida var hans fagra yttre och att han var förmögen. Antagligen den rikaste av kandidaterna. Viktigast var dock att bagare Fröjd iakttog henne. Han var nummer ett på Fridas lista. Föremålet för hennes kärleks låga. Men det skadade inte att ha några reserver.

Frida klev in i den väldoftande lokalen och plingade i klockan.

Bagare Fröjd hade som vanligt iakttagit Fridas promenad över torget. Som alla andra onsdagar hela sommaren. Hans åtrå visste snart ingen gräns, men modet svek honom.

– Men se goddag, fröken Frida, vilken ära denna vackra dag. Vad får det lov att vara?

– God dag på dig, herr Fröjd, en kanna kaffe och något gott bakverk. Vad kan Ni rekommendera idag?

– Kanske en Kärleksmums skulle passa?

– O ja, det blir bra. Jag sätter mig ute idag eftersom solen skiner så varmt.

Frida hade flyttat till Staden för drygt ett år sedan när hon fått arbete på stadens bibliotek. Men hon hade större ambitioner än att låna ut böcker. Snabbt spanade hon in Stadens ungkarlar. Inte kreti och pleti. Det skulle vara en man med ett eget företag eller en mycket god anställning. Frida ville bli försörjd, det var hennes högsta önskan. Försörjd och älskad. Efter noggranna studier av stadens herrar hade hon rangordnat dom. Vägt för och emot. På herr Fröjds plussida var givetvis hans goda bakverk. Dom var helt sagolika. Dessutom verkade han vara en glad och godmodig herre. Enda nackdelen var att han var så blyg, så nu hade Frida bestämt sig för att hjälpa honom på traven.

– Varsågod, min sköna dam. Fröjd kom själv och serverade, för på onsdagar var som vanligt hans servitris ledig.

– Tack så mycket, det ska bli gott, sa Frida med sin lenaste röst. Hon såg upp på honom, och samtidigt som hon torkade sig med en spetsnäsduk på halsen, bad hon om ett glas vatten. Det var ju såå varmt.

Fröjds ögon drogs till den yppiga barmen, svalde och stammade fram ett jakande svar. Kom ut med vattnet och när han räckte fram det till Frida råkade hon stöta till honom så att vattenglaset tömdes i Fridas knä. Hon for upp och med ett förskräckt utrop vacklade hon klädsamt mot honom. Han grep tag i henne och stammade fram en ursäkt.

– Ingen fara, herr Fröjd. Jag blev bara så överraskad. Så starka armar ni har, sa Frida. Fast egentligen var det hon som höll honom i ett stadigt grepp.

– Ursäkta mig, så klumpig jag är. Följ med in så ska jag gottgöra er, fröken Frida.

Hela detta drama följdes av en pappershandlare, en skräddare och av apotekaren. Ingen av dom hade kommit i kroppskontakt med fröken Frida. Nu gjorde dom sig alla tre ett ärende till Café Fröjd för att avbryta en eventuell fortsättning.

Men det var redan för sent. När dom tre herrarna klev in i lokalen hördes fniss och glada utrop från bageriet.

– Ja, det verkar ju som om Frida går oss förlorad, mina herrar, sa pappershandlaren dystert.

– Ack, ja. Mycket tyder nog på det, sa skräddaren.

– Bara att gratulera, herr Fröjd, sa apotekaren med en suck.

Varken Frida eller herr Fröjd hörde när dörren slog igen bakom dom tre herrarna. Pappershandlaren hade sinnesnärvaro nog att dra ner gardinen med texten: Stängt.

En månad senare stod bröllopet. Frida liknade en fluffig marängsviss när hon lyckligt svarade ja och blev fru Fröjd.