Dikter

Från mitt fönster

utanforDimman tätnar över slätten

vecklar ut sitt täcke

det går inte längre

att se klart

grå, våt och kall

kommer den

allt närmare

än kan jag se trädet

utanför mitt fönster

men de tomma grenarna

förvandlas till klor

 

Paniken griper tag

jag fäster blicken på   

ett löv

som darrar

och långsamt faller

för att pressas

mot asfalten:

ett fryst tomtebloss

på det våta svarta

den bilden stannar kvar i mig:

ljus och mörker

hopp och förtvivlan

i samma bild

länge

 

Och nu?

alla nära stora träd

gör dimman chanslös

ett löv

har lämnat bilden

och är nu

som en torkad brun liten boll

stark nog att röra sig

i vinden

över asfalten

 

© Inger Linnea Johansson

Kommentarer   

 
#4 Inger Linnea Johansson 2011-02-24 20:58
Tack Yvonne för Dina värmande ord.
Citera
 
 
#3 Yvonne Andersson 2011-02-24 19:54
Mycket fin dikt om motsägelsen i livet - vackert och fult, glädje och sorg tätt och närapå varandra. Din dikt rymmer många fint fångade uttryck.
Citera
 
 
#2 Inger Linnea Johansson 2011-02-23 22:10
Tack Iréne, det är precis så jag tänkt.
Citera
 
 
#1 Iréne S Räisänen 2011-02-23 17:12
En dikt med flera bottnar och ingångar som gör det möjligt för läsaren att göra den till sin. Det är en konst i naturlyrik.
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information