Kortprosa
Framtidens pojke
- Detaljer
- Kategori: Kortprosa
- Publicerad fredag, 09 september 2011 11:30
- Skriven av Sara Kvist Rosenberg
- Träffar: 236
PRAO:n väntas komma en timme senare till skillnad från oss ordinarie arbetare som börjar klockan sju varje morgon. Jag har förberett och startat dagen med att utfodra djuren i stallarna som vanligt. Jag är lagom klar i tid för att gå och möta upp dagens gäst vid Bredablicks torn klockan åtta.
På håll ser jag två figurer sitta på trappen till tornet, blir lite fundersam om varför det är två då det borde vara en. Nåja, jag går i ganska raskt tempo fram och ger mig till känna. Van som jag är med praktiserande elever i övre tonåren.
Det visar sig att det är PRAO:n, han har sin storasyster med som lite stöd. Okej, det här var ju en privat förfrågan från en arbetskamrat från en annan avdelning och själv hade jag nog inte riktigt tänkt så mycket på saken. Vi har så väldigt många praktikanter och elever här, så visst, det är väl okej att hon följer med, tänker jag och planerar om dagen snabbt i huvudet.
Det sprudlar av pojken och det lyser av förväntan och spänning i ögonen då han presenterar sig. Energin tilltar då jag hälsar dem välkomna och berättar vad jag jobbar med. Jag blir lite tagen på sängen av det han förmedlar i bara sin person. Han har riktigt linluggshår, spikrakt, halvlångt och lite silkigt. De stora nya vita tänderna lyser ur munnen som ler hela tiden, det smittar. Jag tänker att han troligen är populär hos både flickorna och pojkarna i klassen. Den ljusblå färgen i jackan förstärker hans pojkaktighet och jag konstaterar att han kommer se bra ut som vuxen.
Det var sju sekunder, det första intrycket.
Vi går tillsammans alla tre, bort till djuren för att fortsätta dagens sysslor. Där väntar utrymmen som ska krattas rent från spillning, vatten och foder som ska fyllas på. Pojken frågar om djuren med ärligt intresse och jag fortsätter att förundras över denna nioåring. Han briljerar med sina kunskaper långt över det normala om djurens leverne. Ja, det kändes nästan så. Men för att var en pojke från stan i den åldern så är det beundransvärt. Det verkar inte heller finnas någon hejd på hans nyfikenhet. Jag blir glad och ödmjuk inför hans entusiasm då han berättar om hur han har lagt upp sitt lässchema hemma. För att lära sig så mycket han bara kan. Varje vecka väljer han ut ett djur som han letar fram fakta om och läser och läser tills ögonen blöder om kvällen. Just nu läser han om rödrävar. Trots sin framåtanda och frågvishet är han ändå andäktigt lugn i djurens närhet, för att inte skrämma dem.
Efter det djuren krävt av oss var avklarat gick vi runt och tittade oss omkring. Jag visade och berättade, han frågade. Systern följde stillsamt med och verkade nöjd med att få vara lite vid sidan av. Hon kom med inflikande inlägg ibland för att bekräfta eller göra tillägg till det pojken sagt. Visst var hon också intresserad, storasystern, men hon lät honom njuta av dagen så mycket som det gick. Han hade sett fram emot det här länge.
Alla har vi behov, lunchen var ett faktum, det var dags för syskonen att fara hem. Men innan så bad de om att få låna toaletten för pojken måste dit. Vi tog oss till närmaste personalrum där jag förvarade min mat och där jag brukar äta. Jag kommenterar vår inredning som är något speciell och rätt så förlegad, men ändå intressant.
Jag visar toaletten för pojken som slinker in och låser efter sig. Syster och jag står i köksavdelningen och småpratar under väntan. Det är då mitt hopp om framtiden förändras, hon säger: "Ja, det kan ta lite tid för honom på toaletten för han tänder inte lyset."
Frågetecknet lyser i min panna då jag utbrister "Nähä?"
”Nej”, fortsätter hon, "han tänker på isbjörnarna och vill spara energi för att förhindra växthusgaserna som smälter isen "
Jag tappar hakan helt, totalt överväldigad av systerns ord. Tror knappt det är sant. Finns det sådana barn?!
Jag kommer leva på det länge och aldrig glömma linluggspojken som räddar isbjörnarna.
© Sara Kvist Rosenberg
Kommentarer
Som konstruktiv kritik tänker jag på tempusformen. Som ett ex. i meningen "Efter det djuren krävt av oss var avklarat gick vi runt och tittar oss omkring". Att byta ut "tittar" mot "tittade".
Den här berättarformen passar din skrivkonst. Bra jobbat!!
RSS-flöde för kommentarer på denna post