Kortprosa

Fragment av en dröm

Minnesfragment, som dimmiga flagor, sveper över mitt vaknande medvetande. Jag springer. Armbågarna vinklade, händerna lätt knutna i höjd med revbenen. Smärtsam andning övergår till taktfast flås. Djupa syrefyllda andetag ner i lungorna. In genom munnen, ut genom näsan. Regelbundet, andas in, andas ut, andas in. Asfalten under skosulan är sviktande hård, inte livlös som betong utan med en levande stuns som gör språnget behagligt. Framåt, framåt, några kilometer till. Över krönet, svag sväng vänster, sen är det nedför fram till korsningen. Det bränner skönt i vaderna, svider utan kramptendens. Hjärtat slår mot tröjan som fuktas av svetten som rinner under bh-kanten ner mot byxlinningen.

Jag vaknar. Pulsen slår hårt i halsartären. Jag lägger pek och långfinger mot kärlet, känner blodet brusa mot fingertopparna. I drömmen är allt så tydligt. Precis som det var en gång. Exakt som det kändes.

Jag plockar fram fjärrkontrollen under kudden. Med ett svagt brummande höjs huvudänden och jag vrider försiktigt kroppen mot sängens långsida. Med båda händerna greppar jag ett ben i taget, lyfter det ut över madrasskanten. Med en klumpig duns landar foten på det svala golvet. Strax efter dunsar nästa fot ned bredvid. Pulsen är åter på vilonivå men jag kan inte låta bli att sucka. En djup suck ända ner från lungspetsen.

© Madeleine Larsson

Kommentarer   

 
#1 Iréne S Räisänen 2011-05-03 15:19
Ett gott stycke prosa som pulserar och lever om, och målar upp tydliga bilder i mitt inre. Uppskattar att du är sparsam med adjektiven.
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information