Dikter

FÖRR

Förr hade du himmeln nära marken

vänd upp och ner i en vattenpöl.

Högt upp växte solrosen till stöd för solen

stenarna växte sakta hungrande

efter ditt kärleksfulla tilltal.


Ett rönnbär var den rubin

du bar runt halsen

då svept i sorgens skrud

böjde du dig över en död fjäril.


Nu är stenarna olästa.

 

 

Kommentarer   

 
#2 Anette Rosenberg 2009-06-10 22:07
Din text är förtrollande! Vacker!
Citera
 
 
#1 Ursula Weichler 2009-06-10 20:44
Jag vet inte vad jag annars ska säga mer än: UNDERBART! Så sagolikt sjungande diktat.:D
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information