Noveller

Barbro Björkman Lindahl

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad måndag, 29 mars 2010 14:00

Skriven av Barbro Björkman Lindahl

Träffar: 850

Förortsdrömmar

Staden vaknar långsamt med gryningsljuset. Runt de gamla fabriksbyggnaderna, som nu står tomma med svarta fönster, sjuder och forsar vattnet. Ostyriga virvlar hoppar i strömmarna . Nere i hamnen har några gamla lastbåtar från saltsjön lagt till vid kajen.

Bussen står inne vid centralen. Den är tom så när som på ett par arbetare som gått av sina nattpass. Chauffören gäspar och lägger in en rejäl snus. Med ett ryck drar den igång. Upp genom affärsgatorna som de kritstrecksrandiga med dokumentportföljer har övergett för sina lantställen. Det ståtliga rådhuset, som under veckan sett så uppsträckt ut, verkar ha sjunkit ihop i sina fogar.

De gamla arbetarkvarteren är nu pietetsfullt renoverade och bebodda av stadens penningstarka. Barnrikehusen som byggdes under 40–50-talen är för länge sedan tömda på barnen som sprungit i källargångar och på vindarna. Nu slår pendylerna taktfast till ackompanjemang av gungstolar och gammelmanssteg.

Det pyser ur tryckluftsbromsarna när bussen stannar vid ändhållplatsen. Där reser sig statarlängorna på höjden, husrad efter husrad. Det är stilla och tyst. Människorna har kommit till ro. Gustav den lille rödnäste mannen som under dagen irrat omkring skrikande "socialgrisar". Kajsa brödsåg som en gång stuckit ner sin karl med en brödkniv. Micke ,som spelat gitarr under natten, har förlorat sig i haschdimmorna. I drömmen ler pappa Slatan förnöjt. Han har putsat bilen skorna och ungarna inför semesterresan hem till farfar i Jugoslavien.

Det grå morgonljuset silar in genom persiennerna. Mattias gnäller i sin spjälsäng. Hulkar, snorar, ljudet ökar i styrka till gallskrik. Frida snurrar ett par varv i sängen och drar täcket över huvudet. Hon vill inte höra, nu är hon i gränslandet mellan sömn och vaka. I sin allra bästa dröm, den om farmor i Norrland. Farmor bor i en liten röd stuga med hunden Windy. Där finns också en stallplats till ridhästen, det vita arabstoet Belinda.

"Frida du måste upp nu, jag har huvudvärk” hörs moderns röst bakom den stängda sovrumsdörren. Frida sätter sig på sängkanten, gnider ögonen med röda nariga händer. Lyfter upp Mattias, blöjan faller våt och tung med en duns på hallgolvet. Frida snavar nästan över ett par grova manskängor i den mörka hallen.

På spisen i köket står några kastruller med vidbrända matrester. Köksbordet fullt av urdruckna vinbuteljer och överfulla askkoppar efter gårdagens fest. Modern brukar åka till Lorry och dansa. Det brukar nästan alltid vara någon farbror med hem. Dom brukar vara snälla, skratta och nypa henne i kinden. Hon hittar en lindrigt ren kastrull och börjar göra i ordning välling. Mattias dricker glupskt med små snyft mellan klunkarna. Från sovrummet hörs mumlande röster.

Varuhuskommersen är i full gång. Frida sugs in mellan svängdörrarna. En pust av varm luft slår emot henne. Hon kan gärna tro att jag är i skolan, tänker Frida. I dag är det två timmar slöjd. Grytlappen blir solkigare för varje slöjdtimme. Garnet kärvar mot virkkroken. Frida blir alltid svettig i händerna under slöjdlektionerna. De flesta i klassen är förlängelsen färdiga med sina grytlappar och har sytt både kjolar och förkläden.

"Tanterna på parfym" är så vackra. Alldeles som barbiedockorna i skylt fönstret. Hon drar sig sakta mot tidningar och godis medan hjärtat slår allt fortare. Expediten står med ryggen vänd mot henne. Godisbiten som hon smugit ner i fickan bränner. På darrande ben kryper hon upp på en snurrstol vid skivdisken, sätter på sig ett par lurar. Musiken lugnar henne och till Britney Spears raspiga stämma, friar Kent till Barbie som har en underbar bröllopsklänning och får en ridhäst i present.

Socialassistent Vanja Karlsson bromsar häftigt in framför rött ljus. Typiskt, tänker hon, att bli försenad, säkert en halvtimmes körning ut till förorten. Det är fredag eftermiddag och till kvällen ska de ha gäster. Får väl göra en" flygande Jacob", det går ju fort. Hon kastar en hastig blick mot baksätet. Liten och tunn, kan vara i elva- tolvårsåldern. Skolk, snatterier hon har en hel lunta liggande med så snarlika fall på socialkontoret.

Modern öppnar kylskåpsdörren och gör ett hastigt överslag. Fredag och tomt i kylskåpet så när som några mögliga ostkanter och en mjölkliter. Pengarna från socialen räcker inte långt. Mattias kinkar och känns varm, troligen någon förkylning på gång. Det ringer på dörren och innan hon öppnar tar hon några djupa klunkar ur en halvtömd vinflaska.