Kortprosa

Flykten

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad tisdag, 14 augusti 2007 10:00

Skriven av Inger IMSE Segerstedt

Träffar: 2737

Flykten

Sedan länge var den planerad. Flykten som skulle ge henne livet åter. Redan under sitt första år som gift hade hon insett det. Det var helt nödvändigt om hon skulle leva som en hel människa, med ett eget värde. Men så kom barnen, fyra stycken under sju års tid. Barnen gjorde hennes liv lite mera uthärdligt. Där mannen tog hennes kraft så gav barnen henne så mycket kärlek så hon orkade leva vidare. Flyktplanen lades åt sidan, men hon gav inte upp den.

När så yngsta barnet lämnade den nerslitna gården, var det inte något som hindrade henne längre. Det var dags att fullfölja flykten. Flykten till frihet.

Pengarna plockades fram ur sitt gömsle. Det hade blivit en ansenlig summa Trots att pengar alltid varit en bristvara i huset så hade hon stenhårt sparat vidare. Hon hade bara plockat från sina pengar om det gällde att klara barnen. Dom skulle inte behöva lida för att deras far var en rumlare och slarver. Visserligen fick dom lida mentalt men dom behövde aldrig gå trasigt klädda eller hungriga.

Nej, något dåligt samvete hade hon inte när hon räknade igenom pengarna. Det var ändå ett alldeles för lågt pris som han behövde betala för hennes slit, på hans släktgård.

Dom senaste månaderna hade hon städat undan. Hon ville inte lämna kvar något personligt i huset. Det var ett pris som tyvärr drabbade barnen om någon av dem skulle vända tillbaka. Men det var föga troligt. Ingen av barnen hade någon som helst relation till fadern. Honom hade dom tidigt lärt sig att undvika så mycket som möjligt. Och han hade inte suktat efter deras sällskap, speciellt inte under alla sina suparperioder. Ne,j dom skulle knappast återvända till sitt barndomshem så länge som han levde.

Äntligen kom så den dagen då hon skulle gå ut genom dörren för sista gången. Hennes få tillhörigheter hade hon packat i en sliten resväska och i en ryggsäck. Hon tog bilen och körde in till stan. Inte hade hon något körkort men köra kunde hon. Byborna var inte ovan att se henne vid ratten.  Otaliga gånger hade hon transporterat hem sin fyllbult till karl.

Hon parkerade på busstorget och gick till järnvägsstationen.  Där löste hon en enkel biljett till Malmö. På tåget skrev hon ett brev till var och ett av barnen, där hon förklarade sin flykt. När hon funnit en ny plats att leva på skulle hon åter ta kontakt med dem, men nu bad om lite egen tid.

Så lade hon det underskrivna skilsmässopappret i ett kuvert som hon adresserade till sin man. Inte en rad till förklaring skrev hon. Det fanns inga ord till det, men hon kostade på sig att le lite nöjt när hon slickade igen brevet. Väl framme i Malmö postade hon dom fem breven och tog bussen till flygplatsen.

Hon löste en enkel biljett till Luleå och åt stekt rödspätta med remouladsås och till det drack hon ett glas vitt vin. När så planet flög över Uppsalaslätten där hennes forna hem låg, lutade hon sig tillbaka i flygplansstolen och slöt ögonen. Hennes fria liv hade börjat!