Dikter
- Detaljer
- Kategori: Dikter
- Publicerad måndag, 18 januari 2010 10:00
- Skriven av Anna Nygren
- Träffar: 884
Flortunn
vandrar genom världen
spröd som ett smörgåsrån
en nyckelpiga som närsomhelst kan trampas på
en knopp på en svårskött blomma
ett urgammalt papper med vacker handstil
rädd för att smulas sönder
finns så mycket hårt och vasst
rädd för att inte hinna sprida sina frön
innan vintern kommer
håller handen hårt knuten
tänker inte släppa taget
en tår
en längtan
efter någon
som struntar i skörhet och vågar
© Anna Nygren
Kommentarer
När jag skrev tänkte jag nog i tredje person. Det finns ju inget "jag", men jag förstår vad du menar med att en dela rader känns ganska mycket som första person, och det skulle det ju också kunna vara. Dikten kan appliceras på alla, på mig, dig eller någon annan.
Det är mina tankar.
I den första strofen känns det verkligen som du tänkt till och hittat egna liknelser till skörhet - ett rån. Eller ett papper med vacker handstil. Känns mer än träffande.
Sedan kommer känslan av utlämnande i andra strofen. Den här känslan av att man är ensam mot världen elr omgivningen och allt kommer emot en. Den känslan kan jag finna mig själv i och det blir en bra koppling till den första strofen - varför man känner sig så skör.
Jag gillar slutet. Glöden som vilar ngnstans längst inne i själen och som uppmanar en att aldrig ge upp, utan bara klampa på.
Två saker som gör mig lite förvirrad är perspektivet. Är det jagform elr tredjeperson? I andra strofen blir det tredjeperson genom raden "rädd för att inte hinna sprida sina frön", men sedan känns det väldigt mycket jagform över den tredje strofen med "håller handen hårt knuten" och "tänker inte släppa taget".
Lite tankar bara..
Men, en vacker dikt.
RSS-flöde för kommentarer på denna post